Vårmöte fredagen 29 april

Fredagen den 29 april kl:18.00 håller Obunden Samling vårmöte på Golfrestaurangen i Kastelholm med stadgeenliga förhandlingar.

Middag efter mötet med livliga diskussioner.
Anmälan görs till antongothlin@gmail.com alternativa maträtter är fisk eller kött.

Alla intresserade är välkomna
StyrelsenObunden Samling

Information från obundnas möte i Saltvik

SundSaltvikGetaFinströmEtt välbesökt gemensamt möte hölls i Saltvik den 17 mars av Obunden Samling på Norra Åland.

Vid mötet diskuterades bland annat KST, där mötet enhälligt ansåg att den nuvarande lagen bör upphävas och att man i stället bör sträva till en lösning där Åland delas upp i flera distrikt, varav Norra Åland kunde utgöra en enhet.

12087735_957443207708467_8743629466775428793_o_editedGällande ÅHS önskar mötet att man snarast inför möjligheten att också kunna beställa tid hos hälsovårdare/sjukskötare vid hälsocentralen elektroniskt , samt att ÅHS bör se till att man får en fungerande telefonväxel vid Godby hälsocentral, då nuvarande system inte fungerar tillfredsställande. För övrigt anser man att hälsocentralen i Godby bör finnas kvar och inte får rationaliseras bort, då den dels avlastar hälsovårdscentralen i Mariehamn, och dels är viktigt för patienterna på Norra Åland ur patientsäkerhetssynpunkt. Dessutom önskas man införa möjligheten för tidsbokning vid hälsocentralen i Mariehamn oberoende av boningsort, då många som behöver göra ett besök vid hälsocentralen har sin arbetsplats i staden, och vice versa.

1075562_957450554374399_4440950598957281295_o_editedVidare ansåg mötet att ÅHS styrelse bör se över vikariatsituationen vid ÅHS så att långtidsvikariat undviks, och att anställningstryggheten förbättras för den personal som besitter tillfälliga tjänster under en följd av år. (Detta gäller fram för allt vikariat där man inte är vikarie för en tjänstledig personal, utan endast benämns vikarie).

Rösträtt från 16 års ålder ansåg inte mötet vara en bra idé, och man trodde inte heller att en sådan förändring skulle höja intresset för att gå och rösta. Dessutom bör valbarhet och rösträtt följas åt, och att sänka myndighetsgränsen till 16 år ansågs varken vara realistiskt eller ens tänkbart.

12841284_957450221041099_5217912322007147205_o_editedMötesdeltagarna ansåg inte att tiden är mogen för kommunsammanslagningar, utan anser att man i stället bör gå in för att kommunvis samarbeta i olika frågor. Mötet hoppades även att den utredning om kommunsammanslagningar som Ålands Landskapsregering ämnar låta uppgöra, kommer att utföras av ojäviga, vilka inte har förutfattade meningar om hur utredningens slutresultat skall se ut.

Enligt uppdrag
Runa Lisa Jansson

En flyktingförläggning på Åland

Enligt uppgift skall Röda korset i samråd med landskapsregeringen anlägga en flyktingmottagning på Åland. Anläggningen är beräknad att ta emot ca 100 personer.
Av erfarenhet vet vi att flyktingarna gärna vill bo i tätorter, med närhet till affärscentra m.m. De fastigheter som landskapet äger som skulle kunna lämpa sig som förläggning är väl närmast Tullhuset i Eckerö och den nedlagda lantmannaskolans lokaler i Jomala. Ingen av dem ligger i närheten av en centralort, men där närheten till färjehamnen i Berghamn, och därmed ganska tät kollektivtrafik till Mariehamn, kanske skulle ge Tullhuset en viss fördel som plats för förläggningen.

Kastelholmsborna har ju redan erfarenhet av anstalter, i och med att Kastelholms gårds huvudbyggnad i ett antal år nyttjades av Staten som fångvårdsansalt. Men huset kräver omfattande renoveringar för att kunna användas som bostad, då husets interiör till stora delar är demolerad.

Så många övriga lämpliga fastigheter för ändamålet kan jag inte påminna mig att landskapet äger. Återstår alltså att hyra in sig i lägergårdar (Lemböte?) eller turistanläggningar. Men fortsättningsvis kvarstår ju faktum att immigranterna vill bo i en centralort med affärer, kaféer och köpcentra, vilket vi inte har så gott om här på Åland.

Kanske man rentav kan tänka sig att bygga nytt? I så fall bör ju anläggningen placeras i Mariehamn, och då kanske man även kan planerar utrymmen där för våra egna bostadslösa? Vi vet från massmedias rapportering om flyktingförläggningarna i Sverige och Finland att det krävs bevakningspersonal dygnet runt på anläggningarna på grund av de krissituationer som ofta uppstår där, så därmed skulle ju problemet vara löst för inkvartering av de ålänningar som har svårt att klara av ett boende i vanliga hyreshus.

Runa Lisa Jansson

Var är fördelarna med kommunsammanslagningar?

Det är idag mycket tal om kommunsammanslagningar från båda sidor av det politiska spektrumet på Åland och att dessa skulle föra med sig skalfördelar. Diskussionen och propagandan från tidningar och politiska partier är på den nivån att kommunsammanslagningarna skulle vara någon form av en helig graal. Det är bara de potentiella positiva effekterna av kommunsammanslagningar som lyfts fram men ingen lyfter fram varken negativa aspekter eller data som kan bestyrka de positiva aspekterna. Vad man därmed gör är att man bygger upp ett luftslott som både kan bli kostsamt ekonomiskt samt ödesdigert för lokaldemokratin.

Att slå samman kommuner leder inte automatiskt till att kostnader minskar bara för att kommunerna är större. Faktum är att det inte är okänt att det leder till ökade kostnader samt snabbare kostnadsökning vilket kan ses från undersökningar på fastlandet där statens ekonomiska forskningscentral VATT undersökt effekterna av kommunsammanslagningar sedan 70-talet. De undersökningar som skett där är ofta inte på grund av ekonomiska faktorer utan snarare för att de mindre kommunerna upplevt att de inte kan upprätthålla den servicenivå som behövs.

Detta är något som inte vore fallet på Åland i.o.m. det utbredda samarbetet som finns inom skola, äldreomsorg och socialväsende, än mera så efter att KST implementeras. Om man använder det ekonomiska argumentet för sammanslagningar istället så leder större kommuner till högre lönenivåer inom administration samt en harmonisering kring dessa nivåer. Detta i sin tur innebär ökade administrativa kostnader, inte minskade och därtill en snabbare kostnadsökning inom området. För att fortsätta på den ekonomiska aspekten så är ändå de administrativa kostnaderna en mycket liten del av kommunernas utgiftsposter i jämförelse med skola, äldreomsorg och socialväsendet i övrigt.

Då kan man ställa frågan: var är det ni som förespråkar kommunsammanslagningar tänker skära ned för att minska kostnaderna? Vilka skolor är tänkta att läggas ned? Vilka är de äldreboenden som skall flyttas eller läggas ned? Var ska de besparingar som utlovas komma från?

Det enda diskussionen om kommunsammanslagningar har som mål är att ta demokratiska rättigheter från de små kommunerna och centralisera dem till större orter, men fokus på Mariehamn. De utlovade besparingarna, om det finns några, kommer att komma på bekostnad av lokalservicen, försämrad personlig service och minskad konkurrenskraft för de tidigare existerande kommunerna då möjligheten för att kontrollera beskattningen och andra ekonomiska incitament försvinner.

Detta är vad som kan utläsas från resultaten av kommunsammanslagningar på båda sidor av östersjön.

Obunden Samling ställer sig emot de föreslagna kommunsammanslagningarna fram tills någon kan påvisa direkta fördelar med de föreslagna sammanslagningarna.

Christoffer Virtanen

Vice Ordförande, Obunden Samling

Partimöte Torsdag 21.01.2015

ÅCA

Årets första partimöte ägde rum på ÅCA och introducerades av VD Johannes Snellman som gav en mycket intressant och uttömmande genomgång av ÅCAs historia och verksamhet inför en engagerad publik i samband med kaffe och smörgåsar gjorda på en av ÅCAs nya produkter.

Många frågor ställdes och många svar gavs gällande ÅCAs verksamhet. Det kan utan vidare konstateras att alla närvarande gick därifrån mer informerade om verksamheten. Vi kan också hoppas att ÅCA genom publikens frågor kunnat ta lite del av allmänhetens feedback.

Efter Snellmans presentation  tog det officiella mötet fart med information från lagtinget och kommunerna vilket ledde till långa och intressanta replikutbyten.

Den utomordentliga uppslutningen var glädjande att se och det är väldigt roligt att se att det stora engagemanget för partiet fortsätter även efter valtiderna och vi inom partistyrelsen hoppas att engagemanget fortsätter på detta vis.

Vad sa jag egentligen i kommunfullmäktiges debatt i flyktingfrågan?

Ja, det kan man fråga sig när man läser i massmedia om hur diskussionerna kring ett eventuell flyktingmottagande i Saltvik gick till vid kommunfullmäktiges senaste möte. Här nedan relaterar jag vad jag egentligen sa i debatten.

Jag framförde att det inte i lag eller förordning är stadgat att flyktingpolitik och flyktingmottagande är en kommunal angelägenhet . Tvärtom, det är en utrikespolitisk fråga, och utrikespolitiken är en statlig angelägenhet. De kommunala politikerna är valda för att i första och främst ta hand om kommuninvånarna och deras behov av bland annat social service, omsorg, äldrevård, skolor, infrastruktur och så vidare, samt att förvalta kommuninvånarnas skattepengar på ett för invånarna förmånligt sätt. Flyktingpolitiken är en statlig angelägenhet och ingen kommunal fråga. Därför ansåg, och anser, jag att kommunen inte skulle ta emot flyktingar, utan att staten skulle ombesörja flyktingmottagandet via andra kanaler och organisationer, eller själva handha ärendet. Sedan skall kommunen i andra hand själklart hjälpa till med integreringen, på samma sätt som man gör med alla som flyttar till kommunen, men huvudansvaret för att ta emot flyktingarn och ombesörja deras välfärd bör ligga på staten.

Jag kan ändå omfatta att kommunen tar emot flyktingar om man prioritera de kristna kvotflyktingarna, då dessa lättare kan integreras i vårt samhälle bland annat via sina trosfränder inom församlingen. Dessutom skulle det vara i högsta grad behjärtansvärt att ta emot dem, då de kristna i de muslimska länderna lider svårt av förföljelse för sin tros skull. De förföljs av olika terroristgrupper, av vissa islamistiska grupper, och i många fall också av det egna landets övriga invånare.

Jag framhöll även att med tanke på att bland annat Finland sålt krigsmateriel i ”fredsbevarande syfte” till icke krigförande länder för många miljarder euro de senaste åren, vilket materiel sedan via olika vägar kanske även kommit krigförande länder till del, så kan jag förstå att Finland också kan känna ett moraliskt ansvar att ta hand om offren för sina ”fredsbevarande insatser”, men huvudansvaret för detta bör fortsättningsvis staten ta.

Jag har även efter fullmäktigemötet haft mailkontakt med biskop Björn Vikström i den här frågan, tyvärr stöder inte kyrkan i Finland sina trosfränder i deras svåra belägenhet i Mellanöstern på ett fullvärdigt sätt enligt min mening, vilket jag djupt beklagar. Kyrkan är inte längre den starka maktfaktor den var tidigare. Förr var det en röst att lyssna till, i dag ter sig kyrkan ganska svag och menlös, och mer engagerad i att försöka lösa sina egna interna konflikter, än att stå upp och värna om sina trosfränder i krigshärjade områden.

Väldigt litet av ovanstående synpunkter har framgått av massmedias rapportering från kommunfullmäktiges möte, där ändå representanter från båda lokaltidningarna jämte radion fanns på plats. Tyvärr ger detta ingen bra bild av hur massmedia på Åland behandlar sanningen, med en vinklad rapportering som gynnar de egna intressena, och utelämnar fakta som kan ge en mer nyanserad bild av frågeställningen. En medalj har två sidor, att visa endast den ena sidan ger inte en rättvis bild av medaljen.

Själv tar jag avstånd från denna typ av nyhetsrapportering, och kommer därför också att avstå från att debattera i de åländska tidningarna i fortsättningen, då det finns andra möjligheter att nå ut med sina åsikter.

Vi får inte låta oss skrämmas till tystnad av några få proffstyckare som vill sätta sin prägel på det åländska samhället, och bestämma vilka åsikter som är de rätta. Vi måste även i fortsättningen våga stå för våra åsikter även om de i mångas ögon är obekväma. Vi skall även i fortsättningen ha åsiktsfrihet här på Åland, och inte ha en kultur, där folk inte öppet vågar föra fram sina åsikter i rädsla för repressalier samt anonyma påhopp i tidningar och på sociala medier. Historien har lärt oss vart åsiktsförtryck leder.

Runa Lisa Jansson

Kära medlemmar och sympatisörer

Det gamla året går mot sitt slut, och ett nytt år tar vid. För Obunden Samlings del har de senaste åren varit turbulenta och arbetsamma. Vi levde länge i osäkerhet om vi skulle få upp partiet på banan igen, efter det som hände för två år sedan. I dag vet vi att vi har lyckats. Vi vet att våra väljare tror på oss, och vi vet att vår strävan att förbli ett självständigt parti inte har varit förgäves. Tack alla ni som trott på oss, som röstat på oss, som hjälpt oss och som stöttat oss i vår envisa kamp.

I dag har vi tre ledamöter i lagtinget, och vi är representerade i de flesta kommuner på Åland. Vi har visat att man inte kan köpa röster, men att den personliga kontakten med människor är viktig, och att budskapet om sakpolitik i stället för politiskt käbbel och sandlådementalitet lönar sig i längden.

Vid höstmötet, som hölls den 21 november 2015 på Pensionat Solhem i Mariehamn valdes följande styrelse för år 2016:

Ordinarie:
  • Bert Häggblom, ordförande
  • Christoffer Virtanen, I viceordf., Finström
  • Gun Åkerback, II viceordf., Saltvik
  • Anton Göthlin, ungdomsgruppledare, Mariehamn
  • Janice Holmström, Saltvik
  • Leif Borg, Eckerö
  • Ronald Karlsson, Eckerö
  • Kjell Sipinen, Mariehamn
  • Kerstin Renfors, Saltvik
  • Ann Carlsson, Sund
  • Kåre Hampf, Saltvik
  • Ulf Eklund, Geta
  • Carl-Gustav Flink, Mariehamn
  • Pertti Artell, Mariehamn
  • Sune Axelsson, Mariehamn
Suppleanter:
  • Sven-Eric Carlsson, Eckerö
  • Åsa Häggblom, Eckerö
  • Jens Söderström, Finström
  • Torolf Beckman, Lemland
  • Sussi Fagerström, Eckerö
  • Agneta Rydström, Saltvik
  • Gunnie Jansson, Saltvik
  • Leif Holländer, Lemland
  • Thord Sjöblom, Hammarland
  • Stellan Egeland, Hammarland
  • Lars-Olov Rehn, Eckerö
  • Ana-Maria Mindres-Linde, Saltvik
  • Karin Eklund, Geta
  • Maria Mattsén, Mariehamn
  • Runa Lisa Jansson, Saltvik

Suppleanterna är inte personligt valda för resp. styrelsemedlem, och de liksom även partiets övriga medlemmar har möjlighet att delta i styrelsens möten när de så önskar.

Den som önskar få höstmötesprotokollet hemsänt per mail kan meddela om detta på adress runa.lisa.jansson@aland.net.

När vi nu går in i ett nytt år, gör vi det fulla av tillförsikt om vad den politiska framtiden har att ge oss. De gångna tvår åren har visat oss att man inte skall låta sig krossas av motgångar, utan att man i stället skall se dem som en möjlighet till förändring, förnyelse och nytänkande.

Ett Gott Nytt Politiskt År 2016 önskas er alla
Runa Lisa Jansson, I viceordförade

Jämställdheten är satt på undantag

För ett tag sedan bildades en ny feministisk organisation på Åland för att främja jämställdheten i landskapet. Om den fortfarande finns kvar vet jag inte, för något väsen av sig för den inte, och i valrörelsen lyste den i alla fall helt med sin frånvaro.

Vi har också tidigare haft en Jämställdhetsdelegation och en Jämställdhetssekreterare tillsatt och avlönad av landskapet, om de finns kvar vet man inte heller, för inte heller de visade sig i valrörelsen, för att tala om vikten av att rösta på kvinnor. Men i så fall att de finns, har de väl fullt upp med att åka till Bryssel, och andra intressanta platser och frottera sig med likasinnade i stället för att göra en insats för jämställdheten på Åland, som borde vara deras huvudsakliga arbetsplats. I synnerhet i valtider. För här finns mycket att göra för att främja jämställdheten kan jag berätta.

Inför valet år 1987 utgav dåvarande Jämställdhetsdelegationen en broschyr som skickades ut till alla hushåll i landskapet, och som framhöll vikten av att alla skulle gå och rösta, och då framförallt rösta på kvinnor, för att få en större jämställdhet bland de folkvalda i lagting och kommuner. Inför valet i år lyste alla sådana publikationer med sin frånvaro. Och inte har jag heller märkt att så många fler kvinnor blivit invalda i lagtinget i år, än vad de blev på den tiden. Så jag tycker nog att det här med jämställdhet går ett steg fram och två steg tillbaka i det åländska samhället.

Och var finns alla ni män och kvinnor, som i högröstade ordalag brukar tala i offentligheten om vikten av att vara feminist? Kommer ni nu ihåg era löften om att “varannan damernas” bör gälla vid tillsättande av delegationer, nämnder och styrelser?

Kom ihåg att “Det finns en särskild plats i Helvetet för dem som inte stöder sina medsystrar”, som en klok politiker sade en gång. Därför gäller det för kvinnor som blir invalda, att komma ihåg sina medsystrar vid val till olika organ inom kommuner och landskapsregering. Endast så kan vi få ett bättre och jämlikare beslutsfattande samhälle.