Hur tänker regeringen tackla ungdomsarbetslösheten?

Vi har en stor grupp ungdomar som trots sina ansträngningar inte får ett jobb, inte ens ett sommarjobb, då de lediganslagna arbetsplatserna inte räcker till alla. För att få ett arbete räcker det inte bara med att man är duktig, eller ringer 100 samtal, eller besöker 80 företag och frågar om jobb. Nej, det krävs i de flesta fall kontakter, gärna i form av föräldrar eller annan närstående som fixar en provanställning. Visst har vi en god entreprenörsanda på Åland, men alla ungdomar är inte födda entreprenörer! Många unga behöver under den första arbetstiden handledning, vilket inte är så självklart att alltid finns att tillgå för den som startar eget.

Vi har också ganska många småföretagare i olika branscher som skulle kunna tänka sig att anställa någon ungdom som resursförstärkning för en kortare eller längre period, oftast under sommaren, men som anser att anställningsvillkoren är så krångliga, och förenat med så mycket merarbete, att de avstår.

Man har kanske ett enmansföretag och har inte möjlighet att utöka sin administration med de resurser som krävs om man har anställda.

Detta är ingen nyhet för politikerna. Detta är ett välkänt problem, och därför tänkte jag mig att landskapsregeringen i (val)budgeten för år 2015 hade kommit till insikt om att någon form av åtgärder från samhällets sida krävs, för att ge ungdomarna en chans till ett jobb. Och samtidigt ge ett stöd till de småföretagare som är i behov av arbetsplatsresurs, men som inte har möjlighet att med nuvarande system anställa någon.

Jag misstog mig. Trots att problemet skulle kunna lösas genom att till exempel AMS har hand om arrangemanget, finns inget intresse från politikerna sida att söka en lösning på ungdomsarbetslösheten. Det finns väl viktigare saker att ägna sig åt, tycker de. Som att slå ihop kommuner, till exempel.

Runa Lisa Jansson