Avdraget för hushållsnära tjänster

När skatteavdraget för hushållsnära tjänster infördes för ett antal år sedan, var en av anledningarna att svartjobben skulle minska, och att folk i stället skulle anlita  olika företag för de hushållsnära tjänster som de behövde.

För pensionärer är ju behovet av städtjänster ganska väsentligt, då städning inte ingår i hemvårdens uppgifter i någon större omfattning. Men en städfirma tar ca 35€ i timmen, plus moms, vilket blir ca 1.550€ plus moms per år, om man önskar anlita städtjänsten 1 timme i veckan! Det är ganska mycket pengar för en pensionär, som har i genomsnitt ca 1.200€ månad, eller mindre, i pension.

De som i första hand kunnat utnyttja skatteavdraget är de som renoverar eller bygger om, eller på annat sätt haft hushållsnära tjänster i den omfattning att de kunnat utnyttja hela det avdragbara maxbeloppet. Samt framförallt att de har sådana inkomster att de betalar så mycket i skatt att det funnits något att dra av. Det betyder i praktiken att höginkomsttagare som betalar mycket  skatt haft största nytta av avdraget. Låginkomsttagare som betalar låg, eller ingen skatt har inte kunnat  utnyttja avdraget alls. Dessutom får man inte dra av hela beloppet, eftersom  det också tillkommer en självkostnadsdel, som nyttjaren måste stå för själv.

Var det faktiskt så här som politikerna avsåg att skatteavdraget för hushållsnära tjänster skulle bli, när det infördes? Att  endast högavlönade skulle ha nytta av det, och att pensionärerna skulle stå utanför systemet? Och varför talade i så fall politikerna med stora ord om hur fördelaktigt skatteavdraget skulle bli för pensionärerna? När avdraget inte alls kommer dem till del, utan att de även i fortsättningen får ordna sina hushållsnära tjänster enligt samma villkor som förut.

Runa Lisa Jansson