Vart är säkerheten i småbarns familjer??

Jag har funderat många ggr på hur man kan förbättra vårt samhälle och vilka som är det mest känsliga områdena som vi behöver göra en ändring på?
Under det senaste 3 1/2 veckorna har jag kommit i kontakt med den tunga och svarta sanningen om vårt rostiga hjälpsystem som Lagtinget/Landskapsregeringen borde haft i kraft och ordning.
Under en onsdag kväll fick min man ta mej till sjukhuset med sammandragningar och efter ett par undersökningar konstaterar läkarna att vår lilla bebis är i fara och jag måste transporteras ganska akut till ÅUCS/TYKS i Åbo. Sagt och gjort, 45 min senare anländer man dit rädd och med smärtor och helt ensam.
För min man blev det att åka hem till Saltvik från ÅHS, packa min väska, ordna med barnvakter åt våra 3 pojkar samt hundvakt, ringa till sitt jobb och berätta om allt vad som har hänt (han skulle på arbete samma kväll) och istället ta nattbåten för att komma till mej i Åbo.
Allt ok tills man börjar fråga om vilka rättigheter man har och hur man kan få hjälp så att familjen inte skall lida.
Då får vi reda på att det inte går att sjukskriva min man för att ta hand av våra pojkar (yngsta är 4 år) trotts att jag låg inlagt på sjukhuset och var sängbunden. De som vi hade till barnvakter har inte någon rätt att få ersättning för att se efter våra barn.
Vi är nog en av dom väldigt få som har en fantastisk tur att ha hjälp av våra föräldrar som bor grannar med oss, och det vart stoooor tur att min man fick semester följande vecka(en vecka fick han sjukskrivning från företagshälsovården).
Men nu funderar jag på alla barnfamiljer som inte får hjälp någonstans ifrån, hur gör dom??
Fick veta från en annan familj som vi blev bekanta med i Åbo men är bosatta och arbetar på Åland, att pappan i fråga fick ta obetalt tjänstledighet.
När den ena är mamma och föräldraledig och den andra jobbar, samt att man har 2, 3 eller 4 barn då är det vääääldigt lönsamt för familjen att missa en stor del av inkomsten!
Jag vill veta varför går det inte att den ena föräldern blir sjukskriven för att ta hand om barnen när den andra inte har en möjlighet att göra det??
Nu pratar jag inte om att t.ex. mamman är flunsiger eller har tandvärk då skall pappan vara hemma. Nej!! Nu pratar jag om allvarliga grejer. Var är den så kallade säkerhets när man skall ta hand av familjen när olyckan eller sjukdon inträffar?
Att socialen föreslår att hemvården kan komma någon gång eller någon timme och se efter barnen, det är ursäkta skrattretande!
Hur skulle det fungera om den ena ligger på sjukhuset och den andra är på sjön och arbetar vecka/vecka och man har 3 barn på 4,7 och 14år?
Skall då 14 åringen ta hand av sina syskon tills någon kommer och ser efter om dom har mat, kommer till dagis går till skolan eller att dom överhuvudtaget lever? Hur fungerar detta?
Och det viktigaste är hur kan vi göra en förändring så att någon som är nära barnen kan ta hand om dom utan att behöva gå i pension, ta tjänstledigt eller i värsta fall bli uppsagt från sitt arbete?
Tycker personligen att det är orättvist att när man redan är i en kritisk situation och därmed också är ekonomiskt sårbar så kommer någon och bara fortsätter att sparka på en.
Vad tycker ni? Vill vi ha det så? Har vi tappad allt mod för att kräva en förändring? Var är vår röst, vår vilja att leva säkert och att uppfostra ordentliga barn för framtiden??