Månadsarkiv: januari 2016

En flyktingförläggning på Åland

Enligt uppgift skall Röda korset i samråd med landskapsregeringen anlägga en flyktingmottagning på Åland. Anläggningen är beräknad att ta emot ca 100 personer.
Av erfarenhet vet vi att flyktingarna gärna vill bo i tätorter, med närhet till affärscentra m.m. De fastigheter som landskapet äger som skulle kunna lämpa sig som förläggning är väl närmast Tullhuset i Eckerö och den nedlagda lantmannaskolans lokaler i Jomala. Ingen av dem ligger i närheten av en centralort, men där närheten till färjehamnen i Berghamn, och därmed ganska tät kollektivtrafik till Mariehamn, kanske skulle ge Tullhuset en viss fördel som plats för förläggningen. Fortsätt läsa En flyktingförläggning på Åland

Var är fördelarna med kommunsammanslagningar?

Det är idag mycket tal om kommunsammanslagningar från båda sidor av det politiska spektrumet på Åland och att dessa skulle föra med sig skalfördelar. Diskussionen och propagandan från tidningar och politiska partier är på den nivån att kommunsammanslagningarna skulle vara någon form av en helig graal. Det är bara de potentiella positiva effekterna av kommunsammanslagningar som lyfts fram men ingen lyfter fram varken negativa aspekter eller data som kan bestyrka de positiva aspekterna. Vad man därmed gör är att man bygger upp ett luftslott som både kan bli kostsamt ekonomiskt samt ödesdigert för lokaldemokratin.

Att slå samman kommuner leder inte automatiskt till att kostnader minskar bara för att kommunerna är större. Faktum är att det inte är okänt att det leder till ökade kostnader samt snabbare kostnadsökning vilket kan ses från undersökningar på fastlandet där statens ekonomiska forskningscentral VATT undersökt effekterna av kommunsammanslagningar sedan 70-talet. De undersökningar som skett där är ofta inte på grund av ekonomiska faktorer utan snarare för att de mindre kommunerna upplevt att de inte kan upprätthålla den servicenivå som behövs.

Detta är något som inte vore fallet på Åland i.o.m. det utbredda samarbetet som finns inom skola, äldreomsorg och socialväsende, än mera så efter att KST implementeras. Om man använder det ekonomiska argumentet för sammanslagningar istället så leder större kommuner till högre lönenivåer inom administration samt en harmonisering kring dessa nivåer. Detta i sin tur innebär ökade administrativa kostnader, inte minskade och därtill en snabbare kostnadsökning inom området. För att fortsätta på den ekonomiska aspekten så är ändå de administrativa kostnaderna en mycket liten del av kommunernas utgiftsposter i jämförelse med skola, äldreomsorg och socialväsendet i övrigt.

Då kan man ställa frågan: var är det ni som förespråkar kommunsammanslagningar tänker skära ned för att minska kostnaderna? Vilka skolor är tänkta att läggas ned? Vilka är de äldreboenden som skall flyttas eller läggas ned? Var ska de besparingar som utlovas komma från?

Det enda diskussionen om kommunsammanslagningar har som mål är att ta demokratiska rättigheter från de små kommunerna och centralisera dem till större orter, men fokus på Mariehamn. De utlovade besparingarna, om det finns några, kommer att komma på bekostnad av lokalservicen, försämrad personlig service och minskad konkurrenskraft för de tidigare existerande kommunerna då möjligheten för att kontrollera beskattningen och andra ekonomiska incitament försvinner.

Detta är vad som kan utläsas från resultaten av kommunsammanslagningar på båda sidor av östersjön.

Obunden Samling ställer sig emot de föreslagna kommunsammanslagningarna fram tills någon kan påvisa direkta fördelar med de föreslagna sammanslagningarna.

Christoffer Virtanen

Vice Ordförande, Obunden Samling

Partimöte Torsdag 21.01.2015

ÅCA

Årets första partimöte ägde rum på ÅCA och introducerades av VD Johannes Snellman som gav en mycket intressant och uttömmande genomgång av ÅCAs historia och verksamhet inför en engagerad publik i samband med kaffe och smörgåsar gjorda på en av ÅCAs nya produkter.

Många frågor ställdes och många svar gavs gällande ÅCAs verksamhet. Det kan utan vidare konstateras att alla närvarande gick därifrån mer informerade om verksamheten. Vi kan också hoppas att ÅCA genom publikens frågor kunnat ta lite del av allmänhetens feedback.

Efter Snellmans presentation  tog det officiella mötet fart med information från lagtinget och kommunerna vilket ledde till långa och intressanta replikutbyten.

Den utomordentliga uppslutningen var glädjande att se och det är väldigt roligt att se att det stora engagemanget för partiet fortsätter även efter valtiderna och vi inom partistyrelsen hoppas att engagemanget fortsätter på detta vis.

Vad sa jag egentligen i kommunfullmäktiges debatt i flyktingfrågan?

Ja, det kan man fråga sig när man läser i massmedia om hur diskussionerna kring ett eventuell flyktingmottagande i Saltvik gick till vid kommunfullmäktiges senaste möte. Här nedan relaterar jag vad jag egentligen sa i debatten.

Jag framförde att det inte i lag eller förordning är stadgat att flyktingpolitik och flyktingmottagande är en kommunal angelägenhet . Tvärtom, det är en utrikespolitisk fråga, och utrikespolitiken är en statlig angelägenhet. De kommunala politikerna är valda för att i första och främst ta hand om kommuninvånarna och deras behov av bland annat social service, omsorg, äldrevård, skolor, infrastruktur och så vidare, samt att förvalta kommuninvånarnas skattepengar på ett för invånarna förmånligt sätt. Flyktingpolitiken är en statlig angelägenhet och ingen kommunal fråga. Därför ansåg, och anser, jag att kommunen inte skulle ta emot flyktingar, utan att staten skulle ombesörja flyktingmottagandet via andra kanaler och organisationer, eller själva handha ärendet. Sedan skall kommunen i andra hand själklart hjälpa till med integreringen, på samma sätt som man gör med alla som flyttar till kommunen, men huvudansvaret för att ta emot flyktingarn och ombesörja deras välfärd bör ligga på staten.

Jag kan ändå omfatta att kommunen tar emot flyktingar om man prioritera de kristna kvotflyktingarna, då dessa lättare kan integreras i vårt samhälle bland annat via sina trosfränder inom församlingen. Dessutom skulle det vara i högsta grad behjärtansvärt att ta emot dem, då de kristna i de muslimska länderna lider svårt av förföljelse för sin tros skull. De förföljs av olika terroristgrupper, av vissa islamistiska grupper, och i många fall också av det egna landets övriga invånare.

Jag framhöll även att med tanke på att bland annat Finland sålt krigsmateriel i ”fredsbevarande syfte” till icke krigförande länder för många miljarder euro de senaste åren, vilket materiel sedan via olika vägar kanske även kommit krigförande länder till del, så kan jag förstå att Finland också kan känna ett moraliskt ansvar att ta hand om offren för sina ”fredsbevarande insatser”, men huvudansvaret för detta bör fortsättningsvis staten ta.

Jag har även efter fullmäktigemötet haft mailkontakt med biskop Björn Vikström i den här frågan, tyvärr stöder inte kyrkan i Finland sina trosfränder i deras svåra belägenhet i Mellanöstern på ett fullvärdigt sätt enligt min mening, vilket jag djupt beklagar. Kyrkan är inte längre den starka maktfaktor den var tidigare. Förr var det en röst att lyssna till, i dag ter sig kyrkan ganska svag och menlös, och mer engagerad i att försöka lösa sina egna interna konflikter, än att stå upp och värna om sina trosfränder i krigshärjade områden.

Väldigt litet av ovanstående synpunkter har framgått av massmedias rapportering från kommunfullmäktiges möte, där ändå representanter från båda lokaltidningarna jämte radion fanns på plats. Tyvärr ger detta ingen bra bild av hur massmedia på Åland behandlar sanningen, med en vinklad rapportering som gynnar de egna intressena, och utelämnar fakta som kan ge en mer nyanserad bild av frågeställningen. En medalj har två sidor, att visa endast den ena sidan ger inte en rättvis bild av medaljen.

Själv tar jag avstånd från denna typ av nyhetsrapportering, och kommer därför också att avstå från att debattera i de åländska tidningarna i fortsättningen, då det finns andra möjligheter att nå ut med sina åsikter.

Vi får inte låta oss skrämmas till tystnad av några få proffstyckare som vill sätta sin prägel på det åländska samhället, och bestämma vilka åsikter som är de rätta. Vi måste även i fortsättningen våga stå för våra åsikter även om de i mångas ögon är obekväma. Vi skall även i fortsättningen ha åsiktsfrihet här på Åland, och inte ha en kultur, där folk inte öppet vågar föra fram sina åsikter i rädsla för repressalier samt anonyma påhopp i tidningar och på sociala medier. Historien har lärt oss vart åsiktsförtryck leder.

Runa Lisa Jansson