Kommunstrukturfrågan

Landskapsregeringen beslöt i sitt regeringsprogram i november 2015 att inleda en översyn av landskapsandelssystemet. Därefter skulle göras en utredning om olika möjligheter till kommunsamgåenden.

Också en lagstiftning för att möjliggöra en folkomröstning skulle beredas.

Hur ser dagsläget ut?

Om vi först backar och ser på den senaste större strukturförändringen får vi följande bild: Ålands hälso- och sjukvård (ÅHS) bildades 1.1.1994. De två kommunalförbunden Ålands Folkhälsoförbund och Ålands Mentalvårdsförbund slogs ihop med den dåvarande landskapsinrättningen Ålands centralsjukhus. Länge bidrog kommunerna med delfinansiering av ÅHS, som de första åren hade en omfattande kostnadsutveckling. Idag kan vi se att sedan ÅHS bildades har kommunsektorns utgifter ökat med ca 120 % medan landskapets utgifter ökat med ca 150 %.

Den största utgiftsautomaten är landskapet. Ändå vill landskapsregeringen stävja kommunsektorns utgiftsutveckling. Landskapets budget är på 380 miljoner euro medan kommunsektorns är på 160 miljoner euro. Kommunsektorns utgifter uppgår endast till drygt 40 % av den nivå landskapet har. Kommunsektorns finansiering täcks endast till 25 % med landskapsandelar och beloppet uppgår till ca 11 % av landskapets budgetomfång. Landskapets budgeterade tjänsteköp överstiger det sammanlagda landskapsandelsbeloppet med ca tio miljoner euro.

Det saknas logik när landskapsregeringen vill ändra landskapsandelssystemet men inte har en relevant bild av hur kommunsektorns ska se ut.

Landskapsregeringen köpte av PwC en kommunutredning där det sedan visade sig att PwC saknade kunskap om de befintliga åländska kommunstrukturerna, det åländska näringslivet och pendling och inte minst kommunal ekonomi. – Ett exempel på bristande kunskap visades gällande de kommunala avdragen i beskattningen. En kommun som hade 17,5 % som skatteprocent fick inte skattesatsen 17,5 % av den beskattning som teoretiskt kunde influtit. Istället fick kommunen skattemedel som motsvarade en skatteprocent på enbart 9,9 % där mellanskillnaden 7,6 %-enheter faktiskt utgjorde avdrag. Därmed slår utfallet i PwC:s prognoser helt slint.

Samtidigt med PwC:s kommunutredning lät landskapsregeringen Åsub utföra en invånarenkät.

Ett relativt stort antal ålänningar fick besvara en enkät där landskapsregeringen hade beslutat vilka frågor som skulle ställas. Åsub utförde enkäten statistiskt exemplariskt men eftersom frågematerialet var irrelevant gav svaren dålig vägledning. Många ålänningar kan tänka sig en annan kommunstruktur än dagens bara inte deras egen kommun berörs. Av enkäten framgick även att landskapsregeringens sammanslagningsalternativ inte föll ålänningarna på läppen.

Landskapsregeringen köpte sedan en juridisk utredning av Carolina Sandell. Dock missade Sandell det som Ålands kommunförbund efteråt påminde: Kommuner kan inte slås ihop mot sin vilja! Detta är ett betydelsefullt påpekande. Det grundar sig på Högsta förvaltningsdomstolen domslut 25.11.2016 (HFD 2016:187).

Statsrådet hade den 26.5.2016 beslutat att Rääkkylä kommun skulle slås samman med Kides stad, trots att Rääkkyläs kommunfullmäktige hade motsatt sig ändringen. HFD ansåg att statsrådets beslut bl.a. stred mot grundlagens 121 § 1 mom.: ”Finland är indelat i kommuner, vilkas förvaltning skall grunda sig på självstyrelse för kommunernas invånare.”

Enligt oss måste utgångspunkten vara att förändrad kommunindelning bygger på både grundlagens bestämmelser och att kommuninvånarna samtycker till förändringar. Inget av PwC:s och landskapsregeringens kommunstrukturändringsförslag var genomtänkt.

Processen får börja om med helt nya förutsättningar där bl.a. näringsliv, pendling och logistik, kommersiella servicefunktioner, skärgårdsförhållanden etc. Analyseras.

Eftersom samhällets serviceproduktion sker i stor utsträckning på kommunnivån bör fördelningen av samhällets ekonomiska resurser framöver i större utsträckning styras till kommunal favör.

Landskapsregeringen har genom Åsub-enkäten visat att den inte har förmåga att ställa relevanta frågealternativ. – En folkomröstning som nu skulle bygga på landskapsregeringens samgåendealternativ skulle upplevas som ett demokratiskt hån.