Månadsarkiv: maj 2018

Extrema PAF-arvoden resulterar i spörsmål

Beskedet om att finansminister Mats Perämaa (lib) idag torsdag 24 maj beslutat om en extrem höjning av arvodena till styrelsen för Ålands Penningautomatförening (PAF) resulterar i ett spörsmål i lagtinget.

Centern, Obundna och Ålands Framtid kommer i spörsmålet att efterlysa en förklaring till en ordförandeersättning som kraftigt överstiger 30.000 euro per år och att även ledamöterna erhåller ett årsarvode om 12.000 euro utöver ett mötesarvode om 500 euro per gång. Bland de sistnämnda ingår även politiker vars medverkan främst beror på innehav av partibok.

Den samlade oppositionen finner det anmärkningsvärt att PAF-arvodena till och med överstiger nivåerna för många börsnoterade företag och att inte heller det finska spelmonopolet Veikkaus med sin miljardomsättning kan matcha PAFs generösa ersättningar.

Oppositionen konstaterar att styrelsens direkta insatser för PAFs vinstnivåer trots allt är begränsade och istället vilar på VDs och den övriga ledningsgruppens axlar. Därtill är det direkt olyckligt att en verksamhet som sist och slutligen syftar till allmännyttiga samhällsinsatser så starkt kommer att förknippas med girighet och personlig vinning.

TÄNK OM DET VARIT ETT FLERFAMILJSHUS MED BARN SOM BRUNNIT I GODBY!

Det är nog dags att Räddningsväsendet på Åland ser över sina rutiner hur man skall förfara när det kommer larm mitt i natten om röklukt från en eventuell brand. Bättre att åka ut en gång för mycket, än en gång för litet. Dessutom torde Brandverket har tillgång till mindre bilar, som kan användas för rekognosering av en eventuell brand, då man påstår sig inte vilja åka ut med sina stora brandbilar i onödan.

Gällande branden vid Godby Kongresshotell fick Räddningsväsendet första larmet om röklukt från Godby centrum klockan 03,15, tidigt på morgonen, och sedan fick man in flera larm om röklukt i området under en timmes tid. Men först vid 04,30 infann sig brandkåren till platsen, och då hade den nu fullt utvecklade branden redan förstört största delen av byggnaden. Före brandkåren hann redan polisen och en grävmaskin(!?) enligt uppgift infinna sig till brandplatsen. Att det tog så lång tid för brandkåren att komma fram är helt i sin ordning, och helt i enligt med de direktiv man har att rätta sig efter vid brandalarm, enligt polismyndigheten och räddningsverket utsago i efterhand.

Tur i oturen är ju att det är ett obebott hus det rör sig om, och att inga människoliv gick till spillo. Men med tanke på att Godby är ett tättbebyggt samhälle med många invånare, som i de flesta fall ligger och sover denna tid på dygnet, hade Räddningsverkets senfärdighet kunnat få katastrofala följder. Tänk om det i stället brunnit i ett flerfamiljshus med barnfamiljer? Räddningsverket skall inte förvänta sig att privatpersoner skall åka ut mitt i natten och försöka lokalisera en eventuell brand, för att underlätta för brandkårens arbete genom att precisera i vilket hus, med rätt gatunamn och gatunummer si och så, där det brinner. Vi har en räddningsmyndighet dit vi vänder oss vid eventuella bränder och olyckor, och vi förväntar oss att de utan dröjsmål infinner sig på platsen, när vi behöver deras hjälp.

Också den andra branden några dagar senare i Godby, som gällde ett enfamiljshus, hade kunnat sluta i en utvecklad storbrand, tack vare dröjsmålet från brandverkets sida (enligt uppgift). Där står ord mot ord angående hur lång tid det tog för brandbilen att nå fram, men tack vare rådigt ingripande från grannarna kunde en katastrof undvikas. Här var det kanske språkproblem som gjorde att det inte fungerade så bra, då den person som larmade brandkåren, och den person som tog emot samtalet inte till fullo kunde kommunicera med varandra? Noterade verkligen personalen på Räddningsverket att det rörde sig om en brand när man fick larmet? Saken borde utredas av myndigheten.

Det som hände när Godby Kongresshotell brann ned, och likaså vid branden i villan, visar att det finns brister i det ”formulär” som man tydligen använder sig av när någon larmar om en olycka eller misstänkt brand. Och ibland räcker det inte bara att använda sig av ett formulär, den som svarar på samtal om eventuella olyckor eller bränder måste också kunna tänka själv, och ställa frågor utanför formulärets ram för att kunna fatta rätt beslut i rätt ögonblick. Händelserna visar med stor tydlighet både på bristerna i formulärets utformning och bristerna på adekvat personalutbildning, och nu förväntar vi oss att detta rättas till snarast.

Runa Lisa Jansson