Kategoriarkiv: Blandat

VÅRMÖTE

Obunden Samling r.f. medlemmar hälsas välkomna till vårmöte lördagen den
28 april 2018 kl 17,00 på Pettas Café, Geta. Efter mötesförhandlingarna
hålles samkväm med middag. Anmälan görs till runa.lisa.jansson@aland.net senast 25 april. Meddela samtidigt om eventuella matallergier. Den som önskar betala medlemsavgiften om 10,- euro kan lämpligen göra detta till vårt konto i ÅAB FI92 6601 0001 1131 25.

ATT VISA SOLIDARITET MED EN KNYTBLUS

Folkets förtroendevalda i lagtingshuset har beslutat att visa sin solidaritet med en för dem (förmodligen) okänd kvinna i ett annat land. Tillräckligt långt borta från deras egen sfär för att det skall kunna kännas tillräckligt ofarligt men ändå litet spännande med en knytblussolidaritet, man visar att man hänger med sin tid, och vet vad som händer ute i Stora Världen (Stockholm). Har man tur kan man (i bästa fall) uppmärksammas av massmedia, och man kanske får vara med i tidningarna både med namn och bild på knytblusen. Ursäkta, men för mig känns det hela litet väl patetiskt. Och populistiskt.

Vad vet egentligen åländska parlamentariker om Svenska Akademin och dess organisation och eventuella kriser, frånsett vad de läst i massmedia den senaste tiden? Vad vet man om massmedias bild av vad som hänt är den enda sanna verkligheten? Hur väl känner våra parlamentariker den person och hennes verksamhet som man nu så solidariskt försvarar? Och varför skall åländska parlamentariker delta i en solidaritetsaktion för något som händer i en utländsk organisation där man varken har makt eller inflytande att ingripa?

Om man trots detta vill delta i en solidaritetsaktion finns det bättre motiv. Varför inte en aktion som riktar sig mot det oheliga krig som pågår i Syrien, där oskyldiga barn och civila mördas med giftgas, (där ingen vill ta ansvar för att varit den som utfört attacken, utan alla skyller på varandra), där det i vissa områden varken finns mat, vatten eller mediciner, och där de sanitära olägenheterna är katastrofala. Och där Ryssland och USA använder sig av sina senaste uppfunna krigsvapen för att mörda oskyldiga människor.

Det finns också på närmare håll, till exempel här på Åland, som det skulle vara klädsamt om parlamentarikerna unisont ställde upp för en aktion, till exempel för Matbanken (som egentligen inte borde finnas), eller de resterande medlen för Medis för att de skall kunna fortsätta sin verksamhet som hittills, eller varför inte en aktion där man förespråkar att kommunernas självbestämmanderätt inte skall naggas i kanten genom ohemula lagförslag?

Här finns mycket att åstadkomma ännu för den självutnämnda knytblusmaffian med sin svans av de slarvigt knutna slipsarnas gäng i släptåg.

Runa Lisa Jansson

Ärlighet varar längst

Vad är det största ekonomiska problemet för samhället. Svaret är tyvärr, politiker.

Politiker som vart fjärde år, inför val, lovar ny service, bättre service osv

Detta har gjort att samhällsservicen byggts ut mer än ekonomin tillåter.

Under goda ekonomiska perioder investeras det i nya monumentala projekt istället för att spara till sämre tider.

Lagtinget och Landskapsregeringen beslutar i lag vilken service som skall tillhandahållas av dom själva och av kommunerna.

Om man uppskattar att 85-90 % av kommunernas uppgifter är lagstadgade av Lagtinget och staten så är det inom det som är kvar som man kan spara om man slår ihop kommuner.

Således kan man konstatera att det är Lagtinget och Landskapsregeringen som har hand om och ansvarar för hela Ålands ekonomi, dom har så att säga monopol på samhällsekonomi.

Nu ”känner” Landskapspolitikerna i regeringsblocket att kommunerna stjälper Ålands ekonomiska framtid då många inte vill ingå tvångsgiftermål med varandra, det handlar om under 10% av kommunernas utgifter, mindre om man följer Landskapsregeringens lagar och paragrafer.

Landskapets utgifter har över tid stigit mera än kommunernas, Mariehamn har mest inkomster av alla och ändå är Mariehamnspolitikerna mest engagerade i att ta pengar från de fattiga och ge till de rika, kan det bero på att staden nu styr Åland istället för staden sköter staden till Jomalas stora förtjusning.

Mvh Ingvar Björling

MER SAMHÄLLSSTÖD TILL ÅLANDS NÄRINGSLIV

Ålands Näringslivs vd Anders Ekström frågar sig i Nya Åland om Åland skall ha 16 kommuner och en massa struktur, eller Optinova. Han anser att landskapsregeringen inte är tillräckligt drivande i frågan om tidsplanen för genomförande av kommunreformen. Den tar för lång tid. Han säger också att företagen ibland behöver samhällsstöd för genomförande av sina projekt, liknande de stöd som finns i omvärlden. Och som tydligen inte finns på Åland idag.

Ålands Näringsliv ställer alltså företagens behov av pengar i förgrunden och skola, vård och omsorg i bakgrunden, när det gäller hur det offentliga samhällets medel skall fördelas. Det är en ganska vanlig uppfattning inom näringslivet, att samhällsstöden för näringslivet skall öka , och den offentliga sektorns behov av medel skall minimeras. Men politikernas skyldighet är att se till att den offentliga kakan fördelas jämt mellan olika sektorer. Att alla delar överlever, så att säga. Medan företagens skyldighet är att se till att deras verksamhet blir så vinstgivande som möjligt, ägarna till fromma.

Detta synsätt borde inte alls vara fullt av motsättningar, då vi behöver ett fungerande näringsliv för att samhället skall fungera, och näringslivet behöver en fungerande offentlig sektor för att klara av ägarnas önskan om vinster. Om inte daghem, skola, vård, och infrastruktur i samhället fungerar, så har heller inte företagen möjlighet att bedriva vinstgivande verksamhet. Just våra små kommuner, med närhet till daghem och skola, ger företagen möjlighet att locka kompetent personal till sina företag. För i dagens oroliga värld är just tryggheten i ett litet samhälle en faktor att räkna med när man rekryterar personal utifrån.

Så därför, bästa Ålands Näringsliv, önskar jag att även ni skulle försöka se helheten i hur vårt lilla samhälle fungerar, och förhoppningsvis även skall fungera i framtiden, er och hela Ålands befolkning till fromma. I stället för att tro att en sämre samhällsservice till de lokala invånarna per automatik innebär ökade vinster till företagen.

Runa Lisa Jansson

Refuserad Insändare

SOM EN FARTBLIND SKYGGLAPPSFÖRSEDD FARTDÅRE

Ja du, John Holmberg, det enda vi är överens om är att vi inte är överens! Medan jag står med båda fötterna stadigt i den åländska myllan , rusar du fram genom verkligheten som en skygglappsförsedd fartdåre. Jag höll förresten på att backa på dig häromdagen i Mariehamn när jag försökte krångla mig ut från min parkeringsplats och plötsligt får se ett cykelförsett gulbrunt rockskört fladdra förbi bakrutan, givetvis utan detta rockskört brydde sig om, eller noterade, att där kom en backande bil.

Och jag tänkte att ja, detta är John Holmberg i ett nötskal. Förblindad av att vara en del av den regerande eliten i regeringskorridoren i lagtingshuset, och helt upptagen med att insupa maktens sötma, finns ingen tid till eftertanke om vart vägen bär. Eller att där kanske finns farthinder.

Den som anser att kommungräns klingar negativt, anser väl också att vi inte skall ha någon gräns mot Finland, eller hur? Vi skall vara som ett helt vanligt län i Finland, eller kanske som en förort till Åbo stad?
Men då vi talar svenska så kanske vi i stället borde vara en förort till Stockholm?

Om nu en storkommun är så kostnadseffektivt, varför har ni då så högt skattöre i Mariehamn? Och varför är inte staden den bästa plats att bo i? Varför har ni inte ens råd att underhålla gatorna i till exempel Hindersböle, som är fulla av gropar och djupa hål, Sandåsvägen är i så dåligt skick att det är farligt att köra med bil där.

I synnerhet pensionärer klagar mycket över den dåliga servicen i staden, så var finns omsorgen om de gamla i den bästa av Ålands kommuner? Och varför flyttar affärerna från Mariehamn ut till Jomala, om det nu är så bra för företagare att verka i en stor kommun?

Nej du John, i de små kommunerna har vi koll både på människors behov och på de kommunala kostnaderna, och när det gäller att ”hämma, begränsa, byråkratisera och stänga in” så är det landskapsregeringen som genom sina ogenomtänkta och diktatoriska lagförslag och bestämmelser sätter käppar i hjulen för de små kommunernas naturliga utveckling. Men det kan ju inte ett blåbär i politiken känna till, och har tydligen inte heller möjlighet att inse och förstå denna för oss alla andra självklara sanning. Men med åren kommer visdomen, även för den som har bråttom, och så småningom kanske även du lär dig att det är lika viktigt att titta sig noga för både framåt och bakåt, både i politiken och trafiken.

Runa Lisa Jansson

Styrelsemöte 27/3

Tisdagen den 27/3 klockan 19.00 kommer Obunden Samling att hålla ett styrelsemöte på Optinovas kontor i Godby.I sedvanlig ordning är alla medlemmar välkomna och anmälan sker till anton.gothlin@lagtinget.ax eller 0400594627.

Informationstillfälle om kommunutredning 9.1.2018

Vårdö kommun ordnade 9.1.2018 ett informationstillfälle om kommunstrukturfrågor inför den kommunala folkomröstningen den 28.1.2018. Kommunen anlitade kommunforskare, PL Siv Sandberg från Åbo Akademi, som föreläsare. Sandberg har utfört en utredning över en frivillig kommunsammanslagning av kommunerna Finström, Geta och Sund. Utredningen färdigställdes i början av hösten 2017.

Vid denna föreläsning valde Siv Sandberg att inte visa så många bilder. Inte en enda bild med kommunala data. Istället valde hon att fokusera på de frågor hon själv uppfattar var mest betydelsefulla vid en kommunreform.

Det främsta Sandberg tog upp var att en reform handlar om politik och politisk vilja, vad vill de förtroendevalda få ut av en fusion. Med den politiska viljan kan göras överenskommelser som syftar längre in i framtiden än enbart under de närmaste åren kring samgångsskeendet. Utgångspunkten för henne är att samgång sker genom kommunernas egen fria vilja. Som den allmänt sett mest lyckade frivilliga kommunfusionen i Finland tog hon upp samgången mellan staden Rovaniemi och den omgivande landskommunen. De bägge kommunerna var så nära förbundna redan innan fusionen genom mängder med olika samarbeten och bägge såg sig ha fördelar av ett samgående. Även om den var lyckad kan konstateras att ännu sex år efter fusionen ansåg många av de tidigare stadsanställda att de tidigare landskommunanställda arbetade på ett konstigt sätt.

Siv Sandberg tog fasta på att grundlagen och lagstiftningen bygger på att det finns en kommunal självstyrelse och att kommunernas egen vilja är avgörande vid förändringar i kommunstrukturen. Hon konstaterade att det finns enbart två fall av kommunsammanslagningar mot kommunernas vilja. Det första fallet, år 2015, verkställdes inte. Det andra fallet var att Statsrådet den 26.5.2016 beslöt att den ekonomiskt svaga landskommunen Rääkkylä skulle slås samman med Kides stad. Efter besvär konstaterade Högsta förvaltningsdomstolen att Statsrådets beslut stred mot grundlagens 121 § 1 mom.: ”Finland är indelat i kommuner, vilkas förvaltning skall grunda sig på självstyrelse för kommunernas invånare”. – HFD upphävde 25.11.2016 Statsrådets samgångsbeslut. Det fanns inte grunder för att i huvudsak av ekonomiska skäl slå samman kommuner. På frågan hur en tvångslagstiftning för Ålands del skulle möjliggöra kommunsammanslagningar svarade Siv Sandberg att lagarna först ska behandlas av Ålandsdelegationen. Därefter hörs Högsta domstolen. Med det aktuella rättsfallet och grundlagsbestämmelsen är det inte enkelt eller kanske ens möjligt att förverkliga en sådan tvångslagstiftning.

Siv Sandberg redogjorde för olika erfarenheter av kommunsammanläggningar. Det har visat sig att sådana sammanslagningar som gjorts mellan ekonomiskt starkare enheter har lyckats mycket bättre än sammanslagningar där någon eller flera av parterna är ekonomiskt svag. T.ex. sammanslagning kring större stadsområden har varit mer framgångsrika än sammanslagning där en glesbygdskommun haft betydligt svagare ekonomi än sammanslagningsparten eller parterna. Hon berättade att sammanslagna kommuner med tillväxt haft positiv utveckling, såsom hennes egen födelsekommun Pedersöre. Medan andra kommuner ännu femtio år efter fusionen har problem, såsom Kronoby.

Genomgående betonade Siv Sandberg att framgångskonceptet är viljan att gå samman. Den politiska viljan ska vara så stark att det skapas en positiv atmosfär som påverkar invånarnas intresse och engagemang för möjligheter att utveckla samhället tillsammans.

På åhörarfrågor om det blir ekonomiska vinster svarade Sandberg att det inte finns en sådan automatik. Åtminstone under de första åren efter samgången är kostnaderna större än de var för de enskilda kommunerna innan. På Åland finns dessutom ett strukturellt problem i landskapsandelslagstiftningen. I exemplet med en möjlig frivillig samgång av kommunerna Finström, Geta och Sund är det ett problem att vid en samgång förlorar kommunerna tillsammans mer än en halv miljon per år i landskapsandelar för skolsektorn. Även om kommunerna får ett tidsbundet sammanslagningsstöd så tär de minskade landskapsandelarna på ekonomin. Hon konstaterade att samgången även ska innebära att alla kommuninvånare och tjänstemän behandlas lika. Detta innebär att tjänstemännen i de samgående kommunerna ska få lönejusteringar uppåt till den nivå som är högst hos de samgående kommunerna. För Finström, Geta och Sund är det en årlig kostnad om ca 150 000 euro. Åtminstone på kort sikt är det inte fråga om ekonomiska vinster, det är mer fråga om andra fördelar. Det kan vara fråga om arbetssätt som möjliggörs genom större enheter. I dagens åländska kommuner finns enbart sådan personal som samtidigt också utför operativt arbete. I större kommuner har man också andra tjänstemän, som leder och som är mellanchefer. Det ges då möjlighet att arbeta också i nuet, inte enbart med bokslut och med budgetar. De flesta anställda efterlyser större kollegier.

På frågan om när en kommun inte längre har förmågan att vara självständig svarade Sandberg att på Åland kan det vara nära för t.ex. skärgårdskommunerna Sottunga och Kökar. När det rent invånarmässigt är ett läge där det är svårt att få tillräckligt med förtroendevalda och svårt att upprätthålla olika kommunala servicefunktioner. Men i den lösning som landskapsregeringen har lagt fram i sitt beslut om kommunsammanläggningar slås skärgårdskommunerna samman till en gemensam svag enhet. Ingenstans i världen finns ett motsvarande fall. Det blir en enorm utmaning att skapa framgång i en sådan lösning, när den gängse uppfattningen på annat håll visar att det inte går. Hon konstaterade att den kommunutredare som åtar sig skärgårdskommunfrågan ska vara mycket innovativ.

I frivilliga kommunsammanslagningar är framgångskonceptet viljan att göra något positivt av samgången. Det är lättare att vinna framgång när det finns en anda av positiv utveckling och att kommuninvånarna är med och ser fördelar. Sandberg betonade att de samgående kommunerna också aktivt måste ges möjlighet att medverka i det förberedande utredningsarbetet. Det är viktigt att de förtroendevalda förbinder sig att fortsätta sitt kommunala engagemang efter sammanslagningen för att förverkliga de intentioner som funnits i beredningen. Hon sade att det är avgörande för framgång på vilket sätt kommunen jobbar under de tre första åren efter fusionen. Ska helt nya förtroendevalda ta över minskas förutsättningarna för en väl genomförd uppstart av den gemensamma kommunen.

I publiken gavs tesen att det finns också en näringslivsfördel i de små kommunerna. Genom att så många kommuninvånare får ta ansvar för gemensamma frågor så erhålls personliga erfarenheter och ansvar som är till fördel också inom näringslivet. Många vågar sedan bli företagare, som de annars kanske inte skulle valt att bli. På frågan om det finns någon utredning om detta samband mellan den samhälleliga träningen i olika färdigheter och företagandet svarade Sandberg att sådan forskning inte finns men att tanken är intressant, särskilt när näringslivets organisationer alltid föreslår kommunsammanläggningar och större enheter.

Sandberg berättade om två olika kolleger som länge arbetat som kommunutredare. Ena kollegan har utfört väldigt snygga och avancerade modeller över hur man sjösätter världens bästa kommun medan andra kollegan ritat konstiga krokiga organisationskartor. När sedan fusionerna genomförts har det visat sig att utredningen med de krokiga organisationskartorna haft mycket bättre framgång. Utredaren hade lyssnat in sig hos invånarna och politikerna.
I publiken togs som jämförelse upp landskapsregeringens sätt att arbeta. Landskapsregeringen har begärt anbud på kommunindelningsutredare för den sammanslagning landskapsregeringen beslutat förverkliga. I de förutsättningar landskapsregeringen ställer för arbetet ska utredare tidigare ha arbetat med kommunsammanslagningar och landskapsregeringen använder sig av ett avropssystem som passar för stora konsultföretag. På detta sätt utesluter landskapsregeringen lokala åländska konsulter att utföra arbetet. Landskapsregeringen vill heller inte ha en kommunal medverkan i arbetet, enbart tre kommunvisa företrädare får delta i en referensgrupp.
Sandberg tyckte att egentligen borde kommunerna själva göra sina kommunindelningsutredningar. Då skulle de vara en bit på vägen till förverkligandet. Men detta bygger på frivillighet.

Var finns respekten för andras åsikter?

Runar Karlsson har i en insändare belyst farhågorna med att kommunsammanslagningar kan förorsaka sämre kommunal service i de perifera delarna av den nya storkommunen. Det har han all rätt att göra, eftersom vi (tills vidare) har en fri debatt på Åland, som inte skall styras av landskapsregering eller vissa partier. Minister Nina Fellman (s) och lagtingsledamot Sara Kemetter (s) ”går i taket” och försäkrar med en mun att deras parti alltid värnar om det bästa för ålänningarna, och att närdemokrati fortsättningsvis skall råda i utkanten av storkommunerna. Hur de skall kunna genomföra detta har de ingen åsikt om.

Det är bra om det är högt i tak i debatten, men för den skull bör man visa tolerans och respekt för andras åsikter. Vi har inte ett socialdemokratiskt samhälle på Åland. Nej, tills vidare har vi en borgerlig majoritet i både i lagting och i kommuner, även om man inte med säkerhet kan hävda att Moderat Samling längre är ett borgerligt parti, utan närmast framstår som en kameleont i sammanhanget.

Vi är många som oroar oss för att Åland inte blir det landet Utopia som landskapsregeringen vill hävda att skall ske den dag alla de nuvarande åländska kommunerna sammanslås till en enda, som ju är de nuvarande regerande partiernas dröm att slutresultatet skall bli.

Nej, det är ingen skrämselpropaganda som Runar Karlsson för fram i sin insändare. Det går nämligen bra att skriva avtal om vad som skall ske, och hur det skall bli, vid en kommunsammanslagning. Men förutsättningar för levnadsvillkor förändras över tid, och snart visar det sig att avtalen inte är hållbara ur ekonomisk synvinkel, varför de måste förändras, och då är det inte sagt att tidigare löften om fortsatt närdemokrati tas i beaktande. Oftast av ekonomiska skäl. Och där har ju nuvarande landskapsregering gått i bräschen och redan nu gjort sådana förändringar i landskapsandelsystemet till kommunerna som (i bästa fall?) skall göra det omöjligt för vissa kommuner att fortsätta som självständiga enheter. Landskapsregeringen har med andra ord kommunernas ekonomi i sin hand. Med nya lagar, invecklade formuleringar och fina ord drar man åt snaran för att omöjliggöra för kommunerna att fortsätta som i dag, och skyller sedan på att kommunerna inte klarar av sina lagstadgade uppgifter längre, utan bör gå samman för ”att stärka den kommunala ekonomin och försäkra sig om att kunna ge invånarna den service de enligt lag är berättigade till”. Allt under parollen ”rättvisa åt alla”. Behöver jag påpeka att de nya lagarna stiftats av landskapsregeringen och omfattats av majoriteten i lagtinget som för närvarande består av liberaler, socialdemokrater och moderater! Tala om dubbelmoral!

I samband med presidentvalet nu i januari kommer det i några kommuner att anordnas val om kommuninvånarna önskar att den egna kommunen skall fortsätta som enskild kommun eller inte. Vi får hoppas att många väljare tar tillfället i akt att säga sin mening om den saken. Enligt grundlagen är nämligen kommunindelningen en kommunal angelägenhet som kommuninvånarna har rätt att besluta om, och den rätten skall inte fråntas kommunerna av en klåfingrig landskapsregering.

Runa Lisa Jansson