Kategoriarkiv: Blandat

Refuserad Insändare

SOM EN FARTBLIND SKYGGLAPPSFÖRSEDD FARTDÅRE

Ja du, John Holmberg, det enda vi är överens om är att vi inte är överens! Medan jag står med båda fötterna stadigt i den åländska myllan , rusar du fram genom verkligheten som en skygglappsförsedd fartdåre. Jag höll förresten på att backa på dig häromdagen i Mariehamn när jag försökte krångla mig ut från min parkeringsplats och plötsligt får se ett cykelförsett gulbrunt rockskört fladdra förbi bakrutan, givetvis utan detta rockskört brydde sig om, eller noterade, att där kom en backande bil.

Och jag tänkte att ja, detta är John Holmberg i ett nötskal. Förblindad av att vara en del av den regerande eliten i regeringskorridoren i lagtingshuset, och helt upptagen med att insupa maktens sötma, finns ingen tid till eftertanke om vart vägen bär. Eller att där kanske finns farthinder.

Den som anser att kommungräns klingar negativt, anser väl också att vi inte skall ha någon gräns mot Finland, eller hur? Vi skall vara som ett helt vanligt län i Finland, eller kanske som en förort till Åbo stad?
Men då vi talar svenska så kanske vi i stället borde vara en förort till Stockholm?

Om nu en storkommun är så kostnadseffektivt, varför har ni då så högt skattöre i Mariehamn? Och varför är inte staden den bästa plats att bo i? Varför har ni inte ens råd att underhålla gatorna i till exempel Hindersböle, som är fulla av gropar och djupa hål, Sandåsvägen är i så dåligt skick att det är farligt att köra med bil där.

I synnerhet pensionärer klagar mycket över den dåliga servicen i staden, så var finns omsorgen om de gamla i den bästa av Ålands kommuner? Och varför flyttar affärerna från Mariehamn ut till Jomala, om det nu är så bra för företagare att verka i en stor kommun?

Nej du John, i de små kommunerna har vi koll både på människors behov och på de kommunala kostnaderna, och när det gäller att ”hämma, begränsa, byråkratisera och stänga in” så är det landskapsregeringen som genom sina ogenomtänkta och diktatoriska lagförslag och bestämmelser sätter käppar i hjulen för de små kommunernas naturliga utveckling. Men det kan ju inte ett blåbär i politiken känna till, och har tydligen inte heller möjlighet att inse och förstå denna för oss alla andra självklara sanning. Men med åren kommer visdomen, även för den som har bråttom, och så småningom kanske även du lär dig att det är lika viktigt att titta sig noga för både framåt och bakåt, både i politiken och trafiken.

Runa Lisa Jansson

Styrelsemöte 27/3

Tisdagen den 27/3 klockan 19.00 kommer Obunden Samling att hålla ett styrelsemöte på Optinovas kontor i Godby.I sedvanlig ordning är alla medlemmar välkomna och anmälan sker till anton.gothlin@lagtinget.ax eller 0400594627.

Informationstillfälle om kommunutredning 9.1.2018

Vårdö kommun ordnade 9.1.2018 ett informationstillfälle om kommunstrukturfrågor inför den kommunala folkomröstningen den 28.1.2018. Kommunen anlitade kommunforskare, PL Siv Sandberg från Åbo Akademi, som föreläsare. Sandberg har utfört en utredning över en frivillig kommunsammanslagning av kommunerna Finström, Geta och Sund. Utredningen färdigställdes i början av hösten 2017.

Vid denna föreläsning valde Siv Sandberg att inte visa så många bilder. Inte en enda bild med kommunala data. Istället valde hon att fokusera på de frågor hon själv uppfattar var mest betydelsefulla vid en kommunreform.

Det främsta Sandberg tog upp var att en reform handlar om politik och politisk vilja, vad vill de förtroendevalda få ut av en fusion. Med den politiska viljan kan göras överenskommelser som syftar längre in i framtiden än enbart under de närmaste åren kring samgångsskeendet. Utgångspunkten för henne är att samgång sker genom kommunernas egen fria vilja. Som den allmänt sett mest lyckade frivilliga kommunfusionen i Finland tog hon upp samgången mellan staden Rovaniemi och den omgivande landskommunen. De bägge kommunerna var så nära förbundna redan innan fusionen genom mängder med olika samarbeten och bägge såg sig ha fördelar av ett samgående. Även om den var lyckad kan konstateras att ännu sex år efter fusionen ansåg många av de tidigare stadsanställda att de tidigare landskommunanställda arbetade på ett konstigt sätt.

Siv Sandberg tog fasta på att grundlagen och lagstiftningen bygger på att det finns en kommunal självstyrelse och att kommunernas egen vilja är avgörande vid förändringar i kommunstrukturen. Hon konstaterade att det finns enbart två fall av kommunsammanslagningar mot kommunernas vilja. Det första fallet, år 2015, verkställdes inte. Det andra fallet var att Statsrådet den 26.5.2016 beslöt att den ekonomiskt svaga landskommunen Rääkkylä skulle slås samman med Kides stad. Efter besvär konstaterade Högsta förvaltningsdomstolen att Statsrådets beslut stred mot grundlagens 121 § 1 mom.: ”Finland är indelat i kommuner, vilkas förvaltning skall grunda sig på självstyrelse för kommunernas invånare”. – HFD upphävde 25.11.2016 Statsrådets samgångsbeslut. Det fanns inte grunder för att i huvudsak av ekonomiska skäl slå samman kommuner. På frågan hur en tvångslagstiftning för Ålands del skulle möjliggöra kommunsammanslagningar svarade Siv Sandberg att lagarna först ska behandlas av Ålandsdelegationen. Därefter hörs Högsta domstolen. Med det aktuella rättsfallet och grundlagsbestämmelsen är det inte enkelt eller kanske ens möjligt att förverkliga en sådan tvångslagstiftning.

Siv Sandberg redogjorde för olika erfarenheter av kommunsammanläggningar. Det har visat sig att sådana sammanslagningar som gjorts mellan ekonomiskt starkare enheter har lyckats mycket bättre än sammanslagningar där någon eller flera av parterna är ekonomiskt svag. T.ex. sammanslagning kring större stadsområden har varit mer framgångsrika än sammanslagning där en glesbygdskommun haft betydligt svagare ekonomi än sammanslagningsparten eller parterna. Hon berättade att sammanslagna kommuner med tillväxt haft positiv utveckling, såsom hennes egen födelsekommun Pedersöre. Medan andra kommuner ännu femtio år efter fusionen har problem, såsom Kronoby.

Genomgående betonade Siv Sandberg att framgångskonceptet är viljan att gå samman. Den politiska viljan ska vara så stark att det skapas en positiv atmosfär som påverkar invånarnas intresse och engagemang för möjligheter att utveckla samhället tillsammans.

På åhörarfrågor om det blir ekonomiska vinster svarade Sandberg att det inte finns en sådan automatik. Åtminstone under de första åren efter samgången är kostnaderna större än de var för de enskilda kommunerna innan. På Åland finns dessutom ett strukturellt problem i landskapsandelslagstiftningen. I exemplet med en möjlig frivillig samgång av kommunerna Finström, Geta och Sund är det ett problem att vid en samgång förlorar kommunerna tillsammans mer än en halv miljon per år i landskapsandelar för skolsektorn. Även om kommunerna får ett tidsbundet sammanslagningsstöd så tär de minskade landskapsandelarna på ekonomin. Hon konstaterade att samgången även ska innebära att alla kommuninvånare och tjänstemän behandlas lika. Detta innebär att tjänstemännen i de samgående kommunerna ska få lönejusteringar uppåt till den nivå som är högst hos de samgående kommunerna. För Finström, Geta och Sund är det en årlig kostnad om ca 150 000 euro. Åtminstone på kort sikt är det inte fråga om ekonomiska vinster, det är mer fråga om andra fördelar. Det kan vara fråga om arbetssätt som möjliggörs genom större enheter. I dagens åländska kommuner finns enbart sådan personal som samtidigt också utför operativt arbete. I större kommuner har man också andra tjänstemän, som leder och som är mellanchefer. Det ges då möjlighet att arbeta också i nuet, inte enbart med bokslut och med budgetar. De flesta anställda efterlyser större kollegier.

På frågan om när en kommun inte längre har förmågan att vara självständig svarade Sandberg att på Åland kan det vara nära för t.ex. skärgårdskommunerna Sottunga och Kökar. När det rent invånarmässigt är ett läge där det är svårt att få tillräckligt med förtroendevalda och svårt att upprätthålla olika kommunala servicefunktioner. Men i den lösning som landskapsregeringen har lagt fram i sitt beslut om kommunsammanläggningar slås skärgårdskommunerna samman till en gemensam svag enhet. Ingenstans i världen finns ett motsvarande fall. Det blir en enorm utmaning att skapa framgång i en sådan lösning, när den gängse uppfattningen på annat håll visar att det inte går. Hon konstaterade att den kommunutredare som åtar sig skärgårdskommunfrågan ska vara mycket innovativ.

I frivilliga kommunsammanslagningar är framgångskonceptet viljan att göra något positivt av samgången. Det är lättare att vinna framgång när det finns en anda av positiv utveckling och att kommuninvånarna är med och ser fördelar. Sandberg betonade att de samgående kommunerna också aktivt måste ges möjlighet att medverka i det förberedande utredningsarbetet. Det är viktigt att de förtroendevalda förbinder sig att fortsätta sitt kommunala engagemang efter sammanslagningen för att förverkliga de intentioner som funnits i beredningen. Hon sade att det är avgörande för framgång på vilket sätt kommunen jobbar under de tre första åren efter fusionen. Ska helt nya förtroendevalda ta över minskas förutsättningarna för en väl genomförd uppstart av den gemensamma kommunen.

I publiken gavs tesen att det finns också en näringslivsfördel i de små kommunerna. Genom att så många kommuninvånare får ta ansvar för gemensamma frågor så erhålls personliga erfarenheter och ansvar som är till fördel också inom näringslivet. Många vågar sedan bli företagare, som de annars kanske inte skulle valt att bli. På frågan om det finns någon utredning om detta samband mellan den samhälleliga träningen i olika färdigheter och företagandet svarade Sandberg att sådan forskning inte finns men att tanken är intressant, särskilt när näringslivets organisationer alltid föreslår kommunsammanläggningar och större enheter.

Sandberg berättade om två olika kolleger som länge arbetat som kommunutredare. Ena kollegan har utfört väldigt snygga och avancerade modeller över hur man sjösätter världens bästa kommun medan andra kollegan ritat konstiga krokiga organisationskartor. När sedan fusionerna genomförts har det visat sig att utredningen med de krokiga organisationskartorna haft mycket bättre framgång. Utredaren hade lyssnat in sig hos invånarna och politikerna.
I publiken togs som jämförelse upp landskapsregeringens sätt att arbeta. Landskapsregeringen har begärt anbud på kommunindelningsutredare för den sammanslagning landskapsregeringen beslutat förverkliga. I de förutsättningar landskapsregeringen ställer för arbetet ska utredare tidigare ha arbetat med kommunsammanslagningar och landskapsregeringen använder sig av ett avropssystem som passar för stora konsultföretag. På detta sätt utesluter landskapsregeringen lokala åländska konsulter att utföra arbetet. Landskapsregeringen vill heller inte ha en kommunal medverkan i arbetet, enbart tre kommunvisa företrädare får delta i en referensgrupp.
Sandberg tyckte att egentligen borde kommunerna själva göra sina kommunindelningsutredningar. Då skulle de vara en bit på vägen till förverkligandet. Men detta bygger på frivillighet.

Var finns respekten för andras åsikter?

Runar Karlsson har i en insändare belyst farhågorna med att kommunsammanslagningar kan förorsaka sämre kommunal service i de perifera delarna av den nya storkommunen. Det har han all rätt att göra, eftersom vi (tills vidare) har en fri debatt på Åland, som inte skall styras av landskapsregering eller vissa partier. Minister Nina Fellman (s) och lagtingsledamot Sara Kemetter (s) ”går i taket” och försäkrar med en mun att deras parti alltid värnar om det bästa för ålänningarna, och att närdemokrati fortsättningsvis skall råda i utkanten av storkommunerna. Hur de skall kunna genomföra detta har de ingen åsikt om.

Det är bra om det är högt i tak i debatten, men för den skull bör man visa tolerans och respekt för andras åsikter. Vi har inte ett socialdemokratiskt samhälle på Åland. Nej, tills vidare har vi en borgerlig majoritet i både i lagting och i kommuner, även om man inte med säkerhet kan hävda att Moderat Samling längre är ett borgerligt parti, utan närmast framstår som en kameleont i sammanhanget.

Vi är många som oroar oss för att Åland inte blir det landet Utopia som landskapsregeringen vill hävda att skall ske den dag alla de nuvarande åländska kommunerna sammanslås till en enda, som ju är de nuvarande regerande partiernas dröm att slutresultatet skall bli.

Nej, det är ingen skrämselpropaganda som Runar Karlsson för fram i sin insändare. Det går nämligen bra att skriva avtal om vad som skall ske, och hur det skall bli, vid en kommunsammanslagning. Men förutsättningar för levnadsvillkor förändras över tid, och snart visar det sig att avtalen inte är hållbara ur ekonomisk synvinkel, varför de måste förändras, och då är det inte sagt att tidigare löften om fortsatt närdemokrati tas i beaktande. Oftast av ekonomiska skäl. Och där har ju nuvarande landskapsregering gått i bräschen och redan nu gjort sådana förändringar i landskapsandelsystemet till kommunerna som (i bästa fall?) skall göra det omöjligt för vissa kommuner att fortsätta som självständiga enheter. Landskapsregeringen har med andra ord kommunernas ekonomi i sin hand. Med nya lagar, invecklade formuleringar och fina ord drar man åt snaran för att omöjliggöra för kommunerna att fortsätta som i dag, och skyller sedan på att kommunerna inte klarar av sina lagstadgade uppgifter längre, utan bör gå samman för ”att stärka den kommunala ekonomin och försäkra sig om att kunna ge invånarna den service de enligt lag är berättigade till”. Allt under parollen ”rättvisa åt alla”. Behöver jag påpeka att de nya lagarna stiftats av landskapsregeringen och omfattats av majoriteten i lagtinget som för närvarande består av liberaler, socialdemokrater och moderater! Tala om dubbelmoral!

I samband med presidentvalet nu i januari kommer det i några kommuner att anordnas val om kommuninvånarna önskar att den egna kommunen skall fortsätta som enskild kommun eller inte. Vi får hoppas att många väljare tar tillfället i akt att säga sin mening om den saken. Enligt grundlagen är nämligen kommunindelningen en kommunal angelägenhet som kommuninvånarna har rätt att besluta om, och den rätten skall inte fråntas kommunerna av en klåfingrig landskapsregering.

Runa Lisa Jansson

Mediekommitté

Bland de övriga deltagarna återfinns Johan Ehn (M), Sara Kemetter (S), Harry Jansson (C), Roger Eriksson (Lib), Michael Hancock (ÅF), Ann-Helene Holmström (ÅD) samt chefsjurist Michaela Slotte från landskapsförvaltningen.

Ålands Radio TV

 

ÅLDERSNOJAN I VÅRT SAMHÄLLE

Jag är hjärtligt trött på den åldersnoja som härskar i vårt samhälle, fram för allt bland våra politiker. Jag är hjärtligt trött på att betraktas som ett ”köttberg” och som ett ”växande problem”. Jag är hjärtligt trött på att betraktas som ett ”framtida vårdpaket”.

Vi äldre är en resurs, som dagens samhälle inte beaktar. Vi har en lång erfarenhet av livet. Vi har varit barn, unga, familjebildare, medelålders, heltidsarbetande, pensionärer, kort sagt: Vi har upplevt det mesta. I stället för att se oss som den resurs vi är, och ta till vara våra kunskaper, får vi veta att vi är ”ett växande problem”, och att vi bör flytta på oss, och ge plats för yngre förmågor (som ingenting vet om livet).

Ni, dagens verksamma politiker tror kanske inte att ni själva skall bli gamla en dag? Ni tror er vara unga och verksamma hela livet, och sedan kunna vandra in i himlen utan att dö först? Jag kan tala om för er att ni har fel. Också ni åldras, också ni kommer i framtiden att vara en del av det ”växande problemet”

Det är vi som har älskat, vårdat och uppfostrat er till det ni är i dag, och nu vill vi att ni skall visa oss tacksamhet för att vi gav er livet. Vi vill att ni skall älska, vårda och bära aktning för oss, och betrakta oss som den resurs och kunskapsbank vi fortfarande är. Även om vi inte längre är lika snabba på foten eller i tanken så är vi fortsättningsvis levande människor, och vill bli behandlade och betraktade som sådana.

I vissa kulturer uppfattas äldre människor som en resurs. De har levt ett långt liv, de har kunskaper om det mesta, det är till dem man vänder sig och ber om råd i olika frågor, de är orakel som förväntas ha svar på olika frågeställningar. Så inte i västvärlden.

Någonstans gick det fel i vår uppfostran av er. Har vi varit för kärleksfulla, för omhändertagande, för givmilda mot er? Har vi glömt att lära er respekt för alla människor, även äldre och skröpliga? Borde vi varit strängare i vår uppfostran ? Ställde vi för få krav på er när det gällde diskhjälp och fredagsstädning? Jag har inte svar på frågorna, men nog måste det ändå bero på oss, vi som är äldre än ni, att ni så totalt tappat respekten för oss , både för våra kunskaper, och för våra erfarenheter. Att ni betraktar oss som en börda, vi som en gång gav er livet.

Det har inte alltid varit så, ens i vårt samhälle. Tidigare, när man levde tätt tillsammans, flera generationer, då togs också de äldres resurser tillvara på ett annat sätt än i dag. De äldre hade sin givna plats i hemmet, och man visade de äldre respekt och aktning, hela livet. Ibland har jag nog känslan av att det var bättre förr, åtminstone på den punkten.

Runa Lisa Jansson

Styrelsemöte 28/9

Torsdag 28/9 har vi ett styrelsemöte på Knallen Café & Minilivs i Sund klockan 19:00. Under mötet kommer höstmöte, valkommitté, Kommunsammanslagningen m.m. att behandlas. I sedvanlig ordning är alla medlemmar välkomna och anmälan görs till anton.gothlin@lagtinget.ax eller 0400594627. 

Kortrutt med tidsenliga lösningar

I början av maj berättade vi om batteridrivna bilfärjan Ampere, batteridrivna kollektivtrafikfartygen Sjövägen och Mowitz, den planerade batteridrivna bilfärjan Ellen, de batteridriftskonverterade färjorna Tycho Brahe och Aurora.
Beträffande det danska fartyget Ellen kan vi säga att nu i dagarna kommer skrovet från ett varv i Polen, till Söby Vaerft för att färdigställas och komma i drift på våren 2018. Fartyget är 56 meter långt, 12 meter brett och tar 130 passagerare och 36 bilar. Maxfarten är 14,5 knop och varje tur är 10,7 sjömil mellan laddningskajerna. Fartyget kan köra två timmar och laddningstiden är 15 minuter. De fyra elmotorerna har utvecklats och tillverkats av företaget Visedo i Villmanstrand.

I Europa ligger Norge i framkant när det gäller el- och hybriddrift av fartyg. Världens första eldrivna fiskefartyg, Karoline i Vannvåg i Karlsöy kommun, togs i drift i augusti 2015. Fartyget har 70 % lägre driftskostnader än motsvarande andra. Världens första helelektriska arbetsbåt, Elfrida, för verksamhet vid en fiskerianläggning i Fröya, byggd vid Örnli Slipp, togs i drift i februari 2017 och världens första plug-in hybridfärja Hornstind, från Fiskerstrand Verft, går på Helgelandskusten i Nordland.
Det norska rederiet Color Line får utöka sin trafik på Sandefjord genom att rederiet har en tydlig miljöstrategi. Sandefjords kommun hade utlyst seglationstider fr.o.m. 1.1.2020 för sin hamn och Color Line får utökade hamnanlöp genom sin nya hybridfärja. Rederiet har beställt M/S Color Hybrid hos det norska varvet Ulstein Verft AS och det levereras i maj 2019. Färjan blir 160 meter lång, 27,1 meter bred, har ett djupgående på 6 meter och tar 2000 passagerare samt 500 bilar. Det är världens största hybridfärja och det är en plug-in hybrid där batterierna laddas med miljövänlig el från land. Fartyget kommer att ha fullständig batteridrift på väg in i och ut ur hamn och i fjordarna. Fartyget kan köra 60 minuter i 12 knop med batteridrift.

Finlands första hybridfärja, Elektra, döptes den 29.5.2017. Det är Finferries och Finlands största vägfärja med plats för 90 bilar. Den är 98 meter lång och 15,2 meter bred. De elektriska propellermotorerna får energi i första hand från batterier. Vid gång i is kan även dieselgeneratorer ge extra effekt. Fartyget har tre personers besättning och får ta 375 passagerare. Elektra trafikerar ett pass om 1,6 kilometer mellan Pargas och Nagu. Överfarten tar åtta minuter. Fartyget har byggts vid ett polskt varv.

Vi kan utöka antalet exempel: Sveriges första frigående batteridrivna vägfärja byggs i Estland och ska vara i trafik år 2019. Färjan är 100 meter lång och 18 meter bred och har maxfarten 11 knop. Den tar 80 bilar och 297 passagerare och beställare är Färjerederiet vid Trafikverket. Fartygets batterier laddas på 8-10 minuter vid färjelägena. Sverige har också utvecklat en speciell teknik för eldrift av linfärjor. Systemet har utförts på fartyg på fem olika färjeleder. Senast infördes eldrift på fartyget Elvira på Stegeborgsleden i Östergötland. Leden är 250 meter och överfarten tar tre minuter. Tidigare har linfärjan Gerd som går Kornhallsleden mellan Göteborg och Kungälv elektrifierats. Detta är Sveriges mest trafikerade linfärjeled med 730 000 bilar per år. Före hade Malöleden elektrifierats och innan dess Hamburgsundsleden i Tanums kommun. Besparingen av koldioxidutsläpp mellan Hamburgsund och Hamburgö har beräknats till 107 ton per år. Innan hade kastelletleden elektrifierats. Färjerederiet har konstaterat att miljöpåverkande utsläpp såsom koldioxid och kväve minimeras samtidigt som behovet av underhåll minskas.

Uppstarten av kortruttsprojektet tar pengar från det egentliga behovet, en förnyelse av landskapets fartygsflotta. När kommer landskapsregeringen att inse vad den gör?

Obunden Samlings styrelse

En naturskövlande kortrutt

I början av maj i år gav vi besked om alternativ till kortrutten. Vi sade att det kortruttsmeddelande som landskapsregeringen hade givit till lagtinget inte är förenligt med den hållbarhetsagenda som hade manifesterats den 23.9.2016. Meddelandet bygger på en alltför ålderstigen information. I meddelandet flyttas skärgårdstrafiken mer och mer i land på tidigare orörda land- och vattenområden. Kortruttsmeddelandet anger att det byggs helt nya broar, vägbankar, hamnanläggningar och vägar i en tidigare orörd natur. Majoriteten i lagtingets finans- och näringsutskott, och följaktligen en majoritet i lagtinget, valde mot bättre vetande att låna upp fyrtio miljoner euro för att börja en gigantisk naturskövling med start i Föglö.

Vi sade att meddelandets trafiksystem är helt föråldrat och utgör en trafik för bilar. Samtidigt som vi vet att redan inom överskådlig tid ändrar det landbaserade transportsystemet till autonoma fordon, som det är helt meningslöst att transportera sjövägen.

Vi hävdade att det tekniksprång som pågår redan ger fullgoda möjligheter att ersätta dagens fossilbränsledrivna tonnage med alternativ. Redan idag finns den batteridrivna höghastighetsfärjan BB Green, som kan köra trettio knop och med den hastigheten är det fullständigt onödigt att istället flytta upp sjötrafiken på land. På försommaren valdes BB Green, som byggts i Riga, till vinnare vid Electric & Hybrid Marine World Expo Conference i Amsterdam.
Med batteridrivna höghastighetsfärjor kan t.ex. kumlingebor pendla till faståland på jobb, eller omvänt kan fastålänningar åka till Kumlinge på jobb. Med definitionen av kortrutt, den sträcka en person kan färdas på en timme, kan dagens fossilbränslefärjefart med maxfarten 11 knop ändras till batteridriven höghastighetsdrift 30 knop, och då öka den timslånga färdade sträckan från 20,4 kilometer till 55,6 kilometer, på miljöns villkor.

Under den förra mandatperioden satte landskapsregeringen sprätt på 2,3 miljoner euro i kortruttsprojektet. Pengarna gick i huvudsak till konsulter i Stockholm. Landskapsregeringen använde också 400 000 euro för tunnelutredning. Nu fortsätter dagens landskapsregering späda på penningslöseriet för ett kortruttsprojekt som är helt huvudlöst.

I slutet av augusti i år gav landskapsregeringen till lagtinget sitt förslag till klimatstrategi. Inte heller i detta meddelande har landskapsregeringen förstått att landskapet har ett eget ansvar i klimatfrågan.- I landskapsregeringens förslag till klimatstrategi ställs överhuvudtaget inte några som helst krav.

Landskapsregeringen valde lånefinansierad uppstart i en tilläggsbudget, utan att beakta vad som hade beslutats om hållbarhet i den ordinarie landskapsbudgeten. Inte heller klimatstrategin är förenlig med den ordinarie budgetens hållbarhetsställningstaganden.
Istället för att med lånade pengar skövla naturen kunde landskapsregeringen elektrifiera linfärjorna, bygga batteridrivna höghastighetsfärjor för persontransporter och något isgående godstransportfartyg.

Kökarbor och Sottungabor har insett att landskapsregeringens naturskövlande kortruttspolitik förstärker avfolkningen av skärgården. Uppstarten av kortruttsprojektet tar pengar från det egentliga behovet, en förnyelse av landskapets fartygsflotta. När kommer landskapsregeringen att inse vad den gör? I vårt följande inlägg visar vi konkreta alternativ.

Obunden Samlings styrelse