Kategoriarkiv: Insändare

ÅLDERSNOJAN I VÅRT SAMHÄLLE

Jag är hjärtligt trött på den åldersnoja som härskar i vårt samhälle, fram för allt bland våra politiker. Jag är hjärtligt trött på att betraktas som ett ”köttberg” och som ett ”växande problem”. Jag är hjärtligt trött på att betraktas som ett ”framtida vårdpaket”.

Vi äldre är en resurs, som dagens samhälle inte beaktar. Vi har en lång erfarenhet av livet. Vi har varit barn, unga, familjebildare, medelålders, heltidsarbetande, pensionärer, kort sagt: Vi har upplevt det mesta. I stället för att se oss som den resurs vi är, och ta till vara våra kunskaper, får vi veta att vi är ”ett växande problem”, och att vi bör flytta på oss, och ge plats för yngre förmågor (som ingenting vet om livet).

Ni, dagens verksamma politiker tror kanske inte att ni själva skall bli gamla en dag? Ni tror er vara unga och verksamma hela livet, och sedan kunna vandra in i himlen utan att dö först? Jag kan tala om för er att ni har fel. Också ni åldras, också ni kommer i framtiden att vara en del av det ”växande problemet”

Det är vi som har älskat, vårdat och uppfostrat er till det ni är i dag, och nu vill vi att ni skall visa oss tacksamhet för att vi gav er livet. Vi vill att ni skall älska, vårda och bära aktning för oss, och betrakta oss som den resurs och kunskapsbank vi fortfarande är. Även om vi inte längre är lika snabba på foten eller i tanken så är vi fortsättningsvis levande människor, och vill bli behandlade och betraktade som sådana.

I vissa kulturer uppfattas äldre människor som en resurs. De har levt ett långt liv, de har kunskaper om det mesta, det är till dem man vänder sig och ber om råd i olika frågor, de är orakel som förväntas ha svar på olika frågeställningar. Så inte i västvärlden.

Någonstans gick det fel i vår uppfostran av er. Har vi varit för kärleksfulla, för omhändertagande, för givmilda mot er? Har vi glömt att lära er respekt för alla människor, även äldre och skröpliga? Borde vi varit strängare i vår uppfostran ? Ställde vi för få krav på er när det gällde diskhjälp och fredagsstädning? Jag har inte svar på frågorna, men nog måste det ändå bero på oss, vi som är äldre än ni, att ni så totalt tappat respekten för oss , både för våra kunskaper, och för våra erfarenheter. Att ni betraktar oss som en börda, vi som en gång gav er livet.

Det har inte alltid varit så, ens i vårt samhälle. Tidigare, när man levde tätt tillsammans, flera generationer, då togs också de äldres resurser tillvara på ett annat sätt än i dag. De äldre hade sin givna plats i hemmet, och man visade de äldre respekt och aktning, hela livet. Ibland har jag nog känslan av att det var bättre förr, åtminstone på den punkten.

Runa Lisa Jansson

Kortrutt med tidsenliga lösningar

I början av maj berättade vi om batteridrivna bilfärjan Ampere, batteridrivna kollektivtrafikfartygen Sjövägen och Mowitz, den planerade batteridrivna bilfärjan Ellen, de batteridriftskonverterade färjorna Tycho Brahe och Aurora.
Beträffande det danska fartyget Ellen kan vi säga att nu i dagarna kommer skrovet från ett varv i Polen, till Söby Vaerft för att färdigställas och komma i drift på våren 2018. Fartyget är 56 meter långt, 12 meter brett och tar 130 passagerare och 36 bilar. Maxfarten är 14,5 knop och varje tur är 10,7 sjömil mellan laddningskajerna. Fartyget kan köra två timmar och laddningstiden är 15 minuter. De fyra elmotorerna har utvecklats och tillverkats av företaget Visedo i Villmanstrand.

I Europa ligger Norge i framkant när det gäller el- och hybriddrift av fartyg. Världens första eldrivna fiskefartyg, Karoline i Vannvåg i Karlsöy kommun, togs i drift i augusti 2015. Fartyget har 70 % lägre driftskostnader än motsvarande andra. Världens första helelektriska arbetsbåt, Elfrida, för verksamhet vid en fiskerianläggning i Fröya, byggd vid Örnli Slipp, togs i drift i februari 2017 och världens första plug-in hybridfärja Hornstind, från Fiskerstrand Verft, går på Helgelandskusten i Nordland.
Det norska rederiet Color Line får utöka sin trafik på Sandefjord genom att rederiet har en tydlig miljöstrategi. Sandefjords kommun hade utlyst seglationstider fr.o.m. 1.1.2020 för sin hamn och Color Line får utökade hamnanlöp genom sin nya hybridfärja. Rederiet har beställt M/S Color Hybrid hos det norska varvet Ulstein Verft AS och det levereras i maj 2019. Färjan blir 160 meter lång, 27,1 meter bred, har ett djupgående på 6 meter och tar 2000 passagerare samt 500 bilar. Det är världens största hybridfärja och det är en plug-in hybrid där batterierna laddas med miljövänlig el från land. Fartyget kommer att ha fullständig batteridrift på väg in i och ut ur hamn och i fjordarna. Fartyget kan köra 60 minuter i 12 knop med batteridrift.

Finlands första hybridfärja, Elektra, döptes den 29.5.2017. Det är Finferries och Finlands största vägfärja med plats för 90 bilar. Den är 98 meter lång och 15,2 meter bred. De elektriska propellermotorerna får energi i första hand från batterier. Vid gång i is kan även dieselgeneratorer ge extra effekt. Fartyget har tre personers besättning och får ta 375 passagerare. Elektra trafikerar ett pass om 1,6 kilometer mellan Pargas och Nagu. Överfarten tar åtta minuter. Fartyget har byggts vid ett polskt varv.

Vi kan utöka antalet exempel: Sveriges första frigående batteridrivna vägfärja byggs i Estland och ska vara i trafik år 2019. Färjan är 100 meter lång och 18 meter bred och har maxfarten 11 knop. Den tar 80 bilar och 297 passagerare och beställare är Färjerederiet vid Trafikverket. Fartygets batterier laddas på 8-10 minuter vid färjelägena. Sverige har också utvecklat en speciell teknik för eldrift av linfärjor. Systemet har utförts på fartyg på fem olika färjeleder. Senast infördes eldrift på fartyget Elvira på Stegeborgsleden i Östergötland. Leden är 250 meter och överfarten tar tre minuter. Tidigare har linfärjan Gerd som går Kornhallsleden mellan Göteborg och Kungälv elektrifierats. Detta är Sveriges mest trafikerade linfärjeled med 730 000 bilar per år. Före hade Malöleden elektrifierats och innan dess Hamburgsundsleden i Tanums kommun. Besparingen av koldioxidutsläpp mellan Hamburgsund och Hamburgö har beräknats till 107 ton per år. Innan hade kastelletleden elektrifierats. Färjerederiet har konstaterat att miljöpåverkande utsläpp såsom koldioxid och kväve minimeras samtidigt som behovet av underhåll minskas.

Uppstarten av kortruttsprojektet tar pengar från det egentliga behovet, en förnyelse av landskapets fartygsflotta. När kommer landskapsregeringen att inse vad den gör?

Obunden Samlings styrelse

En naturskövlande kortrutt

I början av maj i år gav vi besked om alternativ till kortrutten. Vi sade att det kortruttsmeddelande som landskapsregeringen hade givit till lagtinget inte är förenligt med den hållbarhetsagenda som hade manifesterats den 23.9.2016. Meddelandet bygger på en alltför ålderstigen information. I meddelandet flyttas skärgårdstrafiken mer och mer i land på tidigare orörda land- och vattenområden. Kortruttsmeddelandet anger att det byggs helt nya broar, vägbankar, hamnanläggningar och vägar i en tidigare orörd natur. Majoriteten i lagtingets finans- och näringsutskott, och följaktligen en majoritet i lagtinget, valde mot bättre vetande att låna upp fyrtio miljoner euro för att börja en gigantisk naturskövling med start i Föglö.

Vi sade att meddelandets trafiksystem är helt föråldrat och utgör en trafik för bilar. Samtidigt som vi vet att redan inom överskådlig tid ändrar det landbaserade transportsystemet till autonoma fordon, som det är helt meningslöst att transportera sjövägen.

Vi hävdade att det tekniksprång som pågår redan ger fullgoda möjligheter att ersätta dagens fossilbränsledrivna tonnage med alternativ. Redan idag finns den batteridrivna höghastighetsfärjan BB Green, som kan köra trettio knop och med den hastigheten är det fullständigt onödigt att istället flytta upp sjötrafiken på land. På försommaren valdes BB Green, som byggts i Riga, till vinnare vid Electric & Hybrid Marine World Expo Conference i Amsterdam.
Med batteridrivna höghastighetsfärjor kan t.ex. kumlingebor pendla till faståland på jobb, eller omvänt kan fastålänningar åka till Kumlinge på jobb. Med definitionen av kortrutt, den sträcka en person kan färdas på en timme, kan dagens fossilbränslefärjefart med maxfarten 11 knop ändras till batteridriven höghastighetsdrift 30 knop, och då öka den timslånga färdade sträckan från 20,4 kilometer till 55,6 kilometer, på miljöns villkor.

Under den förra mandatperioden satte landskapsregeringen sprätt på 2,3 miljoner euro i kortruttsprojektet. Pengarna gick i huvudsak till konsulter i Stockholm. Landskapsregeringen använde också 400 000 euro för tunnelutredning. Nu fortsätter dagens landskapsregering späda på penningslöseriet för ett kortruttsprojekt som är helt huvudlöst.

I slutet av augusti i år gav landskapsregeringen till lagtinget sitt förslag till klimatstrategi. Inte heller i detta meddelande har landskapsregeringen förstått att landskapet har ett eget ansvar i klimatfrågan.- I landskapsregeringens förslag till klimatstrategi ställs överhuvudtaget inte några som helst krav.

Landskapsregeringen valde lånefinansierad uppstart i en tilläggsbudget, utan att beakta vad som hade beslutats om hållbarhet i den ordinarie landskapsbudgeten. Inte heller klimatstrategin är förenlig med den ordinarie budgetens hållbarhetsställningstaganden.
Istället för att med lånade pengar skövla naturen kunde landskapsregeringen elektrifiera linfärjorna, bygga batteridrivna höghastighetsfärjor för persontransporter och något isgående godstransportfartyg.

Kökarbor och Sottungabor har insett att landskapsregeringens naturskövlande kortruttspolitik förstärker avfolkningen av skärgården. Uppstarten av kortruttsprojektet tar pengar från det egentliga behovet, en förnyelse av landskapets fartygsflotta. När kommer landskapsregeringen att inse vad den gör? I vårt följande inlägg visar vi konkreta alternativ.

Obunden Samlings styrelse

Alternativ till kortrutten

Landskapsregeringen medverkade, tillsammans med näringslivet och tredje sektorn, till utarbetandet av ”Utvecklings- och hållbarhetsagenda för Åland”. Den publicerade hållbarhetsagendan manifesterades den 23.9 senaste höst. De medverkande hade kommit överens om fyra hållbarhetsprinciper och sju strategiska mål.
Nu, en kort tid senare, har landskapsregeringen givit ett kortruttsmeddelande till lagtinget. Samtidigt äskar landskapsregeringen fyrtio miljoner euro, genom upptagande av lån, för uppstarten av väg-, bro och hamnbyggande på Föglö. På de flesta punkter strider påbörjandet av kortruttsprojektet mot den nyligen antagna hållbarhetsagendan.Kortruttsutredningen bygger på den information som fanns för sex år sedan. Sedan dess har det skett ett enormt tekniksprång. Runtom i Norden har för frigående fartyg utvecklats effektiv batteridrift. Landskapets frigående fartyg är idag i medeltal 29 år. Om vi tänker oss 29 år fram i tiden kommer bilarna att vara självgående. Då kommer man i glesbygden att ha gemensamma bilpooler där man snabbt beställer den transport man behöver. Samtidigt är kollektivtrafiksystem till lands väl utbyggt. I det läget är det helt ointressant att äga sin bil. Det är förstås också helt meningslöst att transportera självgående bilar med landskapsfärjor.

År 1910 var 5800 personer skrivna i skärgården jämfört med 2100 idag. Av de skrivna idag kanske 1500 faktiskt bor i skärgården. Samtidigt transporterar vi 570 000 bilar årligen mellan de åländska skärgårdsöarna.
Genom det pågående tekniksprånget kan vi tänka på ett helt annat sätt. Vi ger ett antal nordiska exempel:

Batteridrivna bilfärjan Ampere, som går över Sognefjorden mellan Lavik och Oppedal i Norge, har minskat bränslekostnaderna med 60 % jämfört med konventionell fossilbränsledrift. Antalet turer per dygn är 34 och fartyget tar 120 bilar och 340 passagerare. Överfarten tar 20 minuter.
Batteridrivna fartyget Sjövägen i Stockholm tar 150 passagerare och 25 cyklar. Redare är Gustaf Myrsten, vars far startade Sliterederiet.
Batteridrivna Mowitz i Stockholm kan ta 98 passagerare.
Batteridrivna bilfärjan Ellen på Fynshavet, rutten Aerö-Söby i Danmark, väntas komma i drift vid inkommande årsskifte. Detta fartygsbyggande finansieras till en tredjedel av EU genom att det är ett innovativt projekt. Fartyget kommer att ta 196 passagerare, 31 personbilar och 5 lastbilar.
Batteridrivna färjorna Tycho Brahe och Aurora. Skandline som bl.a. trafikerar över Öresund, mellan Helsingborg och Helsingör, slutför under detta år konverteringen till batteridrift för dessa 25 år gamla och 110 meter långa bil- och passagerarfärjor. Redan efter midsommar är det första batteridrivna fartyget i drift över Öresund.
Batteridrivna BB Green-fartyget ska under året under en försöksperiod sköta trafik på Mälarsidan i Stockholm. Fartyget tar 70 passagerare och 20 cyklar. Fartyget har ett konventionellt skrov, men i fören finns en luftkompressor som blåser en luftkudde under fartyget. Minskad friktion gör att detta batteridrivna fartyg kan köra 28-30 knop.

Idag kan vi allt tydligare se att vårt eget trafiksystem i skärgården, och den tänkta kortrutten, inte är ett trafiksystem för morgondagen. Kökars företrädare har insett att kortruttsprojektet inte är ett hållbart system för dem. Sottungas förtroendevalda har likaså sett att kortrutten försvårar deras möjligheter till rörlighet. Istället för att transportera 570 000 bilar årligen mellan skärgårdsöarna måste persontransporter prioriteras. Elektrifieringen av frigående fartyg skapar både ekonomiskt förmånligare och miljömässigt hållbarare transporter. Det är viktigt att poängtera att snabbare persontransporter till sjöss (såsom BB Green, 28-30 knop) gör det möjligt att arbetspendla på ett längre avstånd än dagens. Kollektivtrafiksystem på faståland kan utvecklas. Enbart ett eller ett par isgående fartyg behövs för tyngre transporter och svåra isvintrar. Inga nya hamnanläggningar, vägsträckningar över orörda skärgårdsområden, broar och bankar behövs. Genom ett nytt mobilitetstänkande skapas förbättrade ekonomiska möjligheter att sköta om den väg- och broinfrastruktur som redan finns.

Det nu aviserade lånefinansierade projektet som rör Föglö måste stoppas.

Kommunstrukturfrågan

Landskapsregeringen beslöt i sitt regeringsprogram i november 2015 att inleda en översyn av landskapsandelssystemet. Därefter skulle göras en utredning om olika möjligheter till kommunsamgåenden.

Också en lagstiftning för att möjliggöra en folkomröstning skulle beredas.

Hur ser dagsläget ut?

Om vi först backar och ser på den senaste större strukturförändringen får vi följande bild: Ålands hälso- och sjukvård (ÅHS) bildades 1.1.1994. De två kommunalförbunden Ålands Folkhälsoförbund och Ålands Mentalvårdsförbund slogs ihop med den dåvarande landskapsinrättningen Ålands centralsjukhus. Länge bidrog kommunerna med delfinansiering av ÅHS, som de första åren hade en omfattande kostnadsutveckling. Idag kan vi se att sedan ÅHS bildades har kommunsektorns utgifter ökat med ca 120 % medan landskapets utgifter ökat med ca 150 %.

Den största utgiftsautomaten är landskapet. Ändå vill landskapsregeringen stävja kommunsektorns utgiftsutveckling. Landskapets budget är på 380 miljoner euro medan kommunsektorns är på 160 miljoner euro. Kommunsektorns utgifter uppgår endast till drygt 40 % av den nivå landskapet har. Kommunsektorns finansiering täcks endast till 25 % med landskapsandelar och beloppet uppgår till ca 11 % av landskapets budgetomfång. Landskapets budgeterade tjänsteköp överstiger det sammanlagda landskapsandelsbeloppet med ca tio miljoner euro.

Det saknas logik när landskapsregeringen vill ändra landskapsandelssystemet men inte har en relevant bild av hur kommunsektorns ska se ut.

Landskapsregeringen köpte av PwC en kommunutredning där det sedan visade sig att PwC saknade kunskap om de befintliga åländska kommunstrukturerna, det åländska näringslivet och pendling och inte minst kommunal ekonomi. – Ett exempel på bristande kunskap visades gällande de kommunala avdragen i beskattningen. En kommun som hade 17,5 % som skatteprocent fick inte skattesatsen 17,5 % av den beskattning som teoretiskt kunde influtit. Istället fick kommunen skattemedel som motsvarade en skatteprocent på enbart 9,9 % där mellanskillnaden 7,6 %-enheter faktiskt utgjorde avdrag. Därmed slår utfallet i PwC:s prognoser helt slint.

Samtidigt med PwC:s kommunutredning lät landskapsregeringen Åsub utföra en invånarenkät.

Ett relativt stort antal ålänningar fick besvara en enkät där landskapsregeringen hade beslutat vilka frågor som skulle ställas. Åsub utförde enkäten statistiskt exemplariskt men eftersom frågematerialet var irrelevant gav svaren dålig vägledning. Många ålänningar kan tänka sig en annan kommunstruktur än dagens bara inte deras egen kommun berörs. Av enkäten framgick även att landskapsregeringens sammanslagningsalternativ inte föll ålänningarna på läppen.

Landskapsregeringen köpte sedan en juridisk utredning av Carolina Sandell. Dock missade Sandell det som Ålands kommunförbund efteråt påminde: Kommuner kan inte slås ihop mot sin vilja! Detta är ett betydelsefullt påpekande. Det grundar sig på Högsta förvaltningsdomstolen domslut 25.11.2016 (HFD 2016:187).

Statsrådet hade den 26.5.2016 beslutat att Rääkkylä kommun skulle slås samman med Kides stad, trots att Rääkkyläs kommunfullmäktige hade motsatt sig ändringen. HFD ansåg att statsrådets beslut bl.a. stred mot grundlagens 121 § 1 mom.: ”Finland är indelat i kommuner, vilkas förvaltning skall grunda sig på självstyrelse för kommunernas invånare.”

Enligt oss måste utgångspunkten vara att förändrad kommunindelning bygger på både grundlagens bestämmelser och att kommuninvånarna samtycker till förändringar. Inget av PwC:s och landskapsregeringens kommunstrukturändringsförslag var genomtänkt.

Processen får börja om med helt nya förutsättningar där bl.a. näringsliv, pendling och logistik, kommersiella servicefunktioner, skärgårdsförhållanden etc. Analyseras.

Eftersom samhällets serviceproduktion sker i stor utsträckning på kommunnivån bör fördelningen av samhällets ekonomiska resurser framöver i större utsträckning styras till kommunal favör.

Landskapsregeringen har genom Åsub-enkäten visat att den inte har förmåga att ställa relevanta frågealternativ. – En folkomröstning som nu skulle bygga på landskapsregeringens samgåendealternativ skulle upplevas som ett demokratiskt hån.

Insändare

Är Mariehamns politiker kapabla att handha trafikplaneringen av Stadens viktiga trafikleder och den i särklass viktigaste trafikleden Ålandsvägen?

Dåtid
Mariehamn är som vi känner till ungefär 150 år. När Mariehamn grundades bestod trafiken av hästekipage och några enstaka bilar. Planerarna satte igång med den stora utmaningen att planera en stad med ett flertal gator och däribland några genomfartsleder, såsom Storagatan, Ålandsvägen och Skillnadsgatan. Det antogs redan då att trafiken i framtiden ökar kraftigt och det togs hänsyn därefter. Byggandet utfördes enligt den antagna gatuplaneringen och det är den lösningen som sträcker sig fram till idag. Det infrastrukturplanerna hade då, är något som nu saknas, framsynthet.

Närtid och Nutid
De gatunät med tydliga genomfartsleder som överlämnades till dagens Mariehamn, var ett fantastiskt gatunätverk med stor potential. Vad gör de infrastrukturansvariga nu? Av någon anledning tas i dag politiska beslut om att bygga om de väl tilltagna gatorna till något som närmast påminner om Gamla stans gator i Stockholm, beträffande trafiksmidigheten. Allt detta görs då behovet av de rymliga genomfartslederna är stort och vi ser en stadig trafikökning.

På de välplanerade genomfartslederna, började de med att minska bredden, placera ut trafikljus, lysmaster, refuger, trafikhinder och trafikdelare i vägkorsningarna.

Efter alla dessa ändringar är det nästintill omöjligt för större fordon att svänga från en genomfartsled till en annan i en korsning. Bussar klarar i dagsläget av svängarna fast det är med orimligt små marginaler till godo. Det är däremot fullständigt omöjligt med ett fler-kombinationsfordon, ex. dragbil med trailer eller traditionella långtradare. Det här är något som inte alls har tagits i beaktande.

Observera att de ombyggnader av Mariehamns trafikleder som är beslutade, leder inte på något vis till några miljöförbättrande åtgärder.

Nutid & Framtid
Mariehamns viktigaste genomfartsleder(Ålandsvägen, Storagatan och Skillnadsgatan) som förenar hamnen och landsorterna norr och söder om staden, skall vi vårda varsamt.

Ålandsvägen (den utan motstycke, viktigaste genomfartsleden i Mariehamn) står nu i tur för en ombyggnad. Plan har godkänts, för ca.15 år sedan. Planen behandlar även förnyande av infrastrukturnätet under vägbanan och det är utan tvivel en nödvändig åtgärd.

Mycket vatten har runnit under broarna under de gångna 15 åren. Staden har under senare år även planerat för att bygga ut Södra Lillängen och Svinö holme, med allt vad det betyder i trafikökning under och efter utbyggnaden samt all bebyggelse som tillkommit och tillkommer söder om Mariehamn.

Bebyggelsen i skärgården söder om Mariehamn ökar även den i rask takt. Allt detta sammantaget leder till en trafikökning som ställer högre krav på genomfartslederna. Under sommaren skall vi därutöver addera trafiken, till och från Västra hamnen som omfattar flera tusen fordon dagligen. Det som även är av stor vikt i sammanhanget är att de flesta som bor söder om Mariehamn arbetar i eller norr om Mariehamn.

Vi från Obundna ställer oss också frågan, om staden till fullo förstår Västra Hamnens betydelse för Mariehamn och Åland i helhet. Trafiklösningarna till och från Västra Hamnen är helt avgörande om hamnen också i framtiden skall ha en viktig roll för Mariehamn och Åland.

Mariehamns hamndirektör är mycket bekymrad då det gäller trafikplaneringen. Hamndirektören anser att den inte tar hänsyn till hamnens behov av fungerande trafiklösningar. Kraven som ställs på trafiklösningar är inte på något vis onormala eller dyra.

Åkerier, taxiföretag och övriga näringsidkare som dagligen är i stort behov av ett fungerande trafiknät i staden har inte tillfrågats. De finner den utförda ombyggnationen irriterande och är besvikna över den. De är även synnerligen irriterade och besvikna på det som kommer att hända med Ålandsvägen och Ålandsplan-rondellen.

På basen av det ovannämnda anser Obunden Samling att Ålandsvägens vägbanas bredd inte bör minskas från dagens nivå. Vi Obundna anser även att varje korsning skall vara av sådan art, att den möjliggör svängar till annan genomfartsled utan svårighet. För alla fordonstyper som normalt framförs i Ålands övriga vägnätverk. Vidare bör Ålandsvägen inte förses med farthinder i form av förhöjningar som anlagts på ett flertal ställen i Mariehamn. Lastbilar som framförs fullastade över befintliga förhöjningar riskerar allvarliga skador på fordonets fjädersystem. Finns ingen alternativ lösning, bör ramplutningen förhålla sig till 1:7.

 

Infrastrukturgruppen
Obunden Samling r.f.

Insändare

Pommern
Obunden Samlings styrelse anser inte att en flytdocka skall byggas runt Pommern i dagsläget. Detta av både ekonomiska samt miljömässiga skäl. Det saknas en utförlig miljökonsekvensbedömning hur uppförandet av dockan påverkar närliggande ekosystem. Vi finner det heller inte ekonomiskt försvarbart att under rådande spartider bygga en docka för upp mot 7-8 miljoner euro plus kommande underhåll. Resurserna bör istället satsas på fartyget så hennes skick bevaras och säkerställs.

Anläggningskostnader för skärgårdstrafiken på Föglö
Obunden Samling anser inte det ekonomiskt försvarbart att satsa mångmiljonbelopp för att förkorta restiden några minuter. Vi anser att resurserna bör satsas på fasta Åland för att prioritera redan påbörjade infrastrukturprojekt som inte färdigställts.

Kommunstrukturreformen
Obunden Samling anser att kommunreformen bör läggas på is. I dagsläget hänger den finländska socialhälsovårdsreformen som ett orosmoln över självstyrelsen och ingen vet än hur den kommer att påverka Åland. Det föreligger ingen brådska med en kommunreform innan all fakta finns på bordet.

Sen har det hörts från flera håll att det finns ekonomiska fördelar med färre kommuner. Informationen som PWC presenterade under deras kommundialoger verkar vara av en annan karaktär. Där framkom nämligen att det inte finns någon ekonomisk anledning att minska dagens antal kommuner utan sådant bygger på andra aspekter.

Obunden Samling r.f.

Märkligt agerande av LR gentemot polisen.

Nya Åland 18 augusti 2016
Nya Åland 18 augusti 2016

Inför valet 2015 lyfte Obunden Samling och jag fram flera viktiga frågor kring den åländska polismyndigheten och dess verksamhet. I går presenterade Landskapsregeringen budgeten för 2017. Det finns flera frågetecken kring hur LR väljer att behandla den åländska polisen och dess behov av mer resurser. Dels för att kunna jobba aktivt för att stoppa knarket men även klara av de alltmer resurskrävande fallen.

Med anledning av detta har jag på insändarplats riktat kritik och frågor till regeringen.

Här kommer insändaren:

Märkligt agerande av LR gentemot polismyndigheten

Budgeten för 2017 är ingen munter läsning för den åländska polismyndigheten. Landskapsregeringen drar in närmare 70.000 euro, detta trots att Polisen behöver mer pengar till verksamheten. Att LR inte tillgodoser eller ens bemöter Polisen och dess behov är riktigt illa. Nej det är ett hån mot den åländska tryggheten och säkerheten.

Den 5 maj skrev landskapsregeringen och ministrarna Wille Valve, Nina Fellman och Tony Asumaa en insändare ”Hur stoppar vi drogerna?
Den 16 augusti skrev jag en insändare ”Det är dags att vakna nu” där jag krävde att LR ger mera resurser till polisen för att bekämpa narkotikan. Det blev debatt i lokaltidningen och polismästaren Maria Hoikkala bekräftade den 18 augusti att det är en kraftig ökning av narkotikafallen på Åland. Hon sade att polisen i nuläget med deras resurser klarar av att sköta den dagliga verksamheten men inte mera.

LR skrev vidare att de har beredskap att göra mer och att de under de närmaste månaderna kommer att följa situationen på fältet noggrant” Det har snart gått ett halvt år, jag ställer mig frågande om LR ens varit ute på fältet senaste månaderna och vad skall behöva hända innan de gör något mer? Vi har i tidningarna kunnat läsa att den livsfarliga drogen Fentanyl kommit till Åland. Det finns även drogrelaterade dödfall på Åland de senaste månaderna. I var och varannan polisrapport och i tidningarna står det att läsa om narkotikarelaterade brottsfall runt om på Åland.

I budgeten för 2017 för LR fram en satsning på ungdomens hus. Det gillar jag, även om jag inte förstår varför man placerar detta i Dalbo i norra Mariehamn, men det är en annan fråga. Det förebyggande arbetet är oerhört viktigt för att stoppa drogernas framfart på Åland. I satsningen ungdomens hus står det att läsa att ungdomspolisen kommer att finnas på plats 2-3 gånger i veckan.

Polismästare Hoikkala sade i en intervju att ungdomspolisverksamheten med sin förebyggande verksamhet är viktig men att de idag inte alltid kan lösgöra dem från ordinarie verksamheten med de resurser som krävs för ungdomsverksamheten. Jag får inte den här ekvationen att gå ihop när LR nu minskar polisens resurser. Det är oerhört viktigt att ungdomspolisen kan jobba aktivt för att i god tid få tag på de som börjar med narkotika, vad är annars vitsen med just ungdomspolisprojektet?

Det är fint med skrivningar och att uttala sig om satsningar på ungdomarna. ”Bekämpningen av narkotika är högt prioriterad” står det vidare i polisens inriktningsmål i budgeten, intressant, skall denna prioritering ske på bekostnad av annan övervakning och polisiärt arbete? LR skär vidare ner på sjukvården, samtidigt satsar man pengar på integrationsfrämjande projekt. När tänker LR på allvar agera mot narkotikans framfart på Åland, är personerna i polisstyrelsen lämpade för sitt uppdrag eller gör de bara som LR säger. Det är dags att vakna nu LR, komma ut på fältet och följa situationen noggrant innan det är försent.

Anders Holmberg
Företagare och politiker.

Öppet brev till regeringen

Vi inom Obunden Samling ser med oro på regeringens reformiver, som både tycks sakna planering, framförhållning och gränser.

Vi anser att man i första hand borde avvaktat den finska Social- och Hälsovårdsreformens (Sote-reformen) inverkan på de åländska kommunernas ekonomi, förrän man från regeringens sida skridit till åtgärder med större förändringar på hemmaplan. Dessutom bör regeringen ta ställning till om man skall, såsom staten gör, ersätta kommunerna för det inkomstbortfall som reformen kan innebära.

I stället har man, utan vetskap om följderna av Social- och Hälsovårdsreformen, beslutat om en förändring av landskapsandelssystemet, som för de flesta kommuner innebär betydande ekonomiska nackdelar, och som i de flesta fall kommer att innebära både försämrad lagstadgad kommunal service och skattöresförhöjningar. Regeringen har inte, trots vetskap om detta faktum, ingripit med förändringar i den lagstiftning som styr den kommunala servicenivån, vilket vi anser borde varit en naturlig följd av landskapsandelsreformen.

Den förra regeringen drev igenom en lag, KST-reformen (kommunernas socialtjänst), vilken stipulerar att kommunerna inom år 2017 måste samordna vissa verksamheter inom den sociala servicen, annars träder en lag i kraft som tvingar kommunerna att ingå i ett kommunförbund , vars uppgift blir att handha KST. De kommunerna som i dagsläget planerat att via avtal med andra kommuner ingå i gemensamma KST-områden, har dock inte från landskapsregeringen fått klartecken om att dessa åtgärder godkänns såsom uppfyllande av KST-lagens intentioner. Saken är av brådskande natur, och vi anser att här borde regeringen ta sig samman och komma med ett besked om hur man tänkt sig framtiden. Enligt vår mening blir ju lagen om KST verkningslös om kommunerna ingår i en större enhet, då alla kommunförbund kommer att upplösas såsom obehövliga, och de nuvarande kommunförbundens organisationsstruktur förändras. Dessutom har inte, vad vi vet, Omsorgsförbundets framtida organisationsform och kostnadsfördelning , i händelse av en kommunreform, utretts. Vilket vi anser att snarast borde ske.

Inte nog med detta. Regeringen har även långtgående planer på att via kommunsammanslagningar förändra kommunstrukturen på Åland. Trots svag landskapsekonomi har man från regeringens sida satsat ca 200.000 euro på ett konsultuppdrag, vars uppgift är att komma med förslag på hur den framtida kommunstrukturen på Åland skall se ut. Detta trots att kommunindelning i dag är en kommunal behörighet, som bör beslutas om av kommuninvånarna själva. Därför har man från regeringen sida nu beslutat att i ”brådskande ordning” ändra lagen så att landskapsregering och/eller lagting kan med enkel majoritet, besluta om att slå samman de åländska kommunerna till en eller några få, enheter. Enligt vår mening är beslutet synnerligen odemokratiskt, och saknar motstycke i det åländska samhället. Vi anser att en eventuell kommunsammanslagning borde föregås av rådgivande folkomröstning, där varje kommuns invånare enskilt borde få rösta om de anser att den egna kommunen bör ingå i en större enhet, eller inte.

Vi inom Obunden Samling har också noterat att regeringen Katrin Sjögrens reformplaner även har skapat stor oro bland de kommunalt anställda, då det från regeringens sida aviserats att kommunsammanslagningarna skulle innebära ekonomiska vinster i form av indragningar av tjänster och färre personalresurser. Risken är nu att många av de anställda söker sig till det privata näringslivets arbetsplatsutbud, vilket i förlängningen kan dränera kommunkanslierna på kunnig och välutbildad personal inom bland annat tekniska sektorn, ekonomifunktionerna, administration och den sociala sektorn. Vi befarar nu att kommunerna därför framledes kan få svårt att upprätthålla den lagstadgade servicenivån, på grund av att den erfarna och kunniga personalen föredrar att, på grund av den osäkerhet som råder inom kommunsektorn, byta arbetsplats från offentliga arbetsgivare, till det privata näringslivet, och att kommunkansliernas servicefunktioner måste upprätthållas med lägre kompetens än vad som i dag är fallet.

Vi inom Obunden Samling anser därför att regeringen Katrin Sjögren bör stanna upp i sin reformiver, och invänta Social- och Hälsovårdsreformens slutliga utformning, och dess inverkan på den åländska ekonomin. Redan KSTs införande är en ansenlig reform för kommunerna att genomföra. Därefter bör de åländska reformerna ställas mot varandra så, att de överlappar varandra, och inte som nu, verkar både planlösa och utan struktur.

Bert Häggblom (ob), Lars Häggblom (ob), Fredrik Fredlund (ob),
Ronald Karlsson (ob), Leif Borg (ob), Sven-Eric Carlsson (ob),
Anders Svebilius (ob), Runa Lisa Jansson (ob), Susann Fagerström (ob),
Dan Nyholm (ob), Janice Häggblom (ob),
Kerstin Renfors (ob), Gunnie Jansson (ob), Agneta Rydström (ob),
Gun Åkerback (ob), Anton Göthlin (ob), Bo Timonen (ob),
Kåre Hampf (ob), Ann Carlsson (ob), Stefan Jäkälä (ob),
Anders Holmberg (ob), Janis Zeimuls (ob), Carl-Gustav Flink (ob),
Christoffer Virtanen (ob), Sune Axelsson (ob), Raymond Renfors (ob)