Extrema PAF-arvoden resulterar i spörsmål

Beskedet om att finansminister Mats Perämaa (lib) idag torsdag 24 maj beslutat om en extrem höjning av arvodena till styrelsen för Ålands Penningautomatförening (PAF) resulterar i ett spörsmål i lagtinget.

Centern, Obundna och Ålands Framtid kommer i spörsmålet att efterlysa en förklaring till en ordförandeersättning som kraftigt överstiger 30.000 euro per år och att även ledamöterna erhåller ett årsarvode om 12.000 euro utöver ett mötesarvode om 500 euro per gång. Bland de sistnämnda ingår även politiker vars medverkan främst beror på innehav av partibok.

Den samlade oppositionen finner det anmärkningsvärt att PAF-arvodena till och med överstiger nivåerna för många börsnoterade företag och att inte heller det finska spelmonopolet Veikkaus med sin miljardomsättning kan matcha PAFs generösa ersättningar.

Oppositionen konstaterar att styrelsens direkta insatser för PAFs vinstnivåer trots allt är begränsade och istället vilar på VDs och den övriga ledningsgruppens axlar. Därtill är det direkt olyckligt att en verksamhet som sist och slutligen syftar till allmännyttiga samhällsinsatser så starkt kommer att förknippas med girighet och personlig vinning.

TÄNK OM DET VARIT ETT FLERFAMILJSHUS MED BARN SOM BRUNNIT I GODBY!

Det är nog dags att Räddningsväsendet på Åland ser över sina rutiner hur man skall förfara när det kommer larm mitt i natten om röklukt från en eventuell brand. Bättre att åka ut en gång för mycket, än en gång för litet. Dessutom torde Brandverket har tillgång till mindre bilar, som kan användas för rekognosering av en eventuell brand, då man påstår sig inte vilja åka ut med sina stora brandbilar i onödan.

Gällande branden vid Godby Kongresshotell fick Räddningsväsendet första larmet om röklukt från Godby centrum klockan 03,15, tidigt på morgonen, och sedan fick man in flera larm om röklukt i området under en timmes tid. Men först vid 04,30 infann sig brandkåren till platsen, och då hade den nu fullt utvecklade branden redan förstört största delen av byggnaden. Före brandkåren hann redan polisen och en grävmaskin(!?) enligt uppgift infinna sig till brandplatsen. Att det tog så lång tid för brandkåren att komma fram är helt i sin ordning, och helt i enligt med de direktiv man har att rätta sig efter vid brandalarm, enligt polismyndigheten och räddningsverket utsago i efterhand.

Tur i oturen är ju att det är ett obebott hus det rör sig om, och att inga människoliv gick till spillo. Men med tanke på att Godby är ett tättbebyggt samhälle med många invånare, som i de flesta fall ligger och sover denna tid på dygnet, hade Räddningsverkets senfärdighet kunnat få katastrofala följder. Tänk om det i stället brunnit i ett flerfamiljshus med barnfamiljer? Räddningsverket skall inte förvänta sig att privatpersoner skall åka ut mitt i natten och försöka lokalisera en eventuell brand, för att underlätta för brandkårens arbete genom att precisera i vilket hus, med rätt gatunamn och gatunummer si och så, där det brinner. Vi har en räddningsmyndighet dit vi vänder oss vid eventuella bränder och olyckor, och vi förväntar oss att de utan dröjsmål infinner sig på platsen, när vi behöver deras hjälp.

Också den andra branden några dagar senare i Godby, som gällde ett enfamiljshus, hade kunnat sluta i en utvecklad storbrand, tack vare dröjsmålet från brandverkets sida (enligt uppgift). Där står ord mot ord angående hur lång tid det tog för brandbilen att nå fram, men tack vare rådigt ingripande från grannarna kunde en katastrof undvikas. Här var det kanske språkproblem som gjorde att det inte fungerade så bra, då den person som larmade brandkåren, och den person som tog emot samtalet inte till fullo kunde kommunicera med varandra? Noterade verkligen personalen på Räddningsverket att det rörde sig om en brand när man fick larmet? Saken borde utredas av myndigheten.

Det som hände när Godby Kongresshotell brann ned, och likaså vid branden i villan, visar att det finns brister i det ”formulär” som man tydligen använder sig av när någon larmar om en olycka eller misstänkt brand. Och ibland räcker det inte bara att använda sig av ett formulär, den som svarar på samtal om eventuella olyckor eller bränder måste också kunna tänka själv, och ställa frågor utanför formulärets ram för att kunna fatta rätt beslut i rätt ögonblick. Händelserna visar med stor tydlighet både på bristerna i formulärets utformning och bristerna på adekvat personalutbildning, och nu förväntar vi oss att detta rättas till snarast.

Runa Lisa Jansson

NORRA ÅLANDS KOMMUN

Egentligen tycker jag att det har diskuterats för länge och för mycket om en eventuell sammanslagning av norra Ålands kommuner. Diskussionerna har blivit enahanda, och några nya, konstruktiva idéer har inte lagts fram, varken av ja- eller nejsidan.

Geta-Sund-Finström har kommit längst i sina strävanden till enhetlighet, men även där knakar det i fogarna på samarbetsavtalet. Kanske mest för att detta avtal så tydligt visar vad det är fråga om: Sund och Geta skall gå ihop med Finström, som fortsättningsvis skall vara den som bestämmer. Någon egentlig dialog eller nytänkande i den debatten är inte synlig för en utomstående betraktare.

Jag tror att om Finström ger avkall på sin önskan att även i fortsättningen få vara den som bestämmer var skåpet skall stå, och i stället ser den nya kommunen som en ny enhet med utraderade kommungränser, så skulle mycket vara vunnet. I stället för att en del av den nya kommunen skall vara den som egenmäktigt styr och ställer, borde man solidariskt fördela makten mellan de nuvarande tre kommunenheterna. Varför kan inte alla de tre regionerna ha två platser var i kommunstyrelsen? Och varför kan inte ordförandeposten i kommunstyrelsen alternera mellan de olika tre delarna av den nya kommunen? Likaså de övriga presidieposterna i fullmäktige och nämnder. Med nuvarande upplägg verkar det som om Finström önskar utöka sitt eget revir och cementera de nuvarande kommungränserna , i stället för att upplösa dem för att öppna upp för en ny konstellation av storkommun, med utraderade gränser och med ett nytänk i demokratiska spelregler.

Det är inte lyckat när en part, oberoende om det är parti eller kommun, ges för stor makt, då är det risk att makten överstiger förståndet så till den grad att man lägger de politiska spelreglerna och det demokratiska tänkandet åt sidan, blott för att visa sin maktfullkomlighet och sitt ickeexisterande behov av demokrati. Detta har visat sig vara fallet i flertalet av de kommunsammanslagningar som ägt rum på
annat håll i Finland och Sverige.

Runa Lisa Jansson

VÅRMÖTE

Obunden Samling r.f. medlemmar hälsas välkomna till vårmöte lördagen den
28 april 2018 kl 17,00 på Pettas Café, Geta. Efter mötesförhandlingarna
hålles samkväm med middag. Anmälan görs till runa.lisa.jansson@aland.net senast 25 april. Meddela samtidigt om eventuella matallergier. Den som önskar betala medlemsavgiften om 10,- euro kan lämpligen göra detta till vårt konto i ÅAB FI92 6601 0001 1131 25.

ATT VISA SOLIDARITET MED EN KNYTBLUS

Folkets förtroendevalda i lagtingshuset har beslutat att visa sin solidaritet med en för dem (förmodligen) okänd kvinna i ett annat land. Tillräckligt långt borta från deras egen sfär för att det skall kunna kännas tillräckligt ofarligt men ändå litet spännande med en knytblussolidaritet, man visar att man hänger med sin tid, och vet vad som händer ute i Stora Världen (Stockholm). Har man tur kan man (i bästa fall) uppmärksammas av massmedia, och man kanske får vara med i tidningarna både med namn och bild på knytblusen. Ursäkta, men för mig känns det hela litet väl patetiskt. Och populistiskt.

Vad vet egentligen åländska parlamentariker om Svenska Akademin och dess organisation och eventuella kriser, frånsett vad de läst i massmedia den senaste tiden? Vad vet man om massmedias bild av vad som hänt är den enda sanna verkligheten? Hur väl känner våra parlamentariker den person och hennes verksamhet som man nu så solidariskt försvarar? Och varför skall åländska parlamentariker delta i en solidaritetsaktion för något som händer i en utländsk organisation där man varken har makt eller inflytande att ingripa?

Om man trots detta vill delta i en solidaritetsaktion finns det bättre motiv. Varför inte en aktion som riktar sig mot det oheliga krig som pågår i Syrien, där oskyldiga barn och civila mördas med giftgas, (där ingen vill ta ansvar för att varit den som utfört attacken, utan alla skyller på varandra), där det i vissa områden varken finns mat, vatten eller mediciner, och där de sanitära olägenheterna är katastrofala. Och där Ryssland och USA använder sig av sina senaste uppfunna krigsvapen för att mörda oskyldiga människor.

Det finns också på närmare håll, till exempel här på Åland, som det skulle vara klädsamt om parlamentarikerna unisont ställde upp för en aktion, till exempel för Matbanken (som egentligen inte borde finnas), eller de resterande medlen för Medis för att de skall kunna fortsätta sin verksamhet som hittills, eller varför inte en aktion där man förespråkar att kommunernas självbestämmanderätt inte skall naggas i kanten genom ohemula lagförslag?

Här finns mycket att åstadkomma ännu för den självutnämnda knytblusmaffian med sin svans av de slarvigt knutna slipsarnas gäng i släptåg.

Runa Lisa Jansson

Ärlighet varar längst

Vad är det största ekonomiska problemet för samhället. Svaret är tyvärr, politiker.

Politiker som vart fjärde år, inför val, lovar ny service, bättre service osv

Detta har gjort att samhällsservicen byggts ut mer än ekonomin tillåter.

Under goda ekonomiska perioder investeras det i nya monumentala projekt istället för att spara till sämre tider.

Lagtinget och Landskapsregeringen beslutar i lag vilken service som skall tillhandahållas av dom själva och av kommunerna.

Om man uppskattar att 85-90 % av kommunernas uppgifter är lagstadgade av Lagtinget och staten så är det inom det som är kvar som man kan spara om man slår ihop kommuner.

Således kan man konstatera att det är Lagtinget och Landskapsregeringen som har hand om och ansvarar för hela Ålands ekonomi, dom har så att säga monopol på samhällsekonomi.

Nu ”känner” Landskapspolitikerna i regeringsblocket att kommunerna stjälper Ålands ekonomiska framtid då många inte vill ingå tvångsgiftermål med varandra, det handlar om under 10% av kommunernas utgifter, mindre om man följer Landskapsregeringens lagar och paragrafer.

Landskapets utgifter har över tid stigit mera än kommunernas, Mariehamn har mest inkomster av alla och ändå är Mariehamnspolitikerna mest engagerade i att ta pengar från de fattiga och ge till de rika, kan det bero på att staden nu styr Åland istället för staden sköter staden till Jomalas stora förtjusning.

Mvh Ingvar Björling

Vart är skutan Åland på väg

För att kunna styra behövs styrfart, gärna framåt, det nya Ledarskapet, Landskapsregeringen, river ner fungerande strukturer, kommunerna. Med ekonomiska piskor och våldsammanslagningar.

Man sparar stenhårt inom hälso och sjukvården.

Man stoppar en nödvändig reform inom det sociala, kommunernas socialtjänst.

Vad gäller den högt hållna kommunreformen har man inte kunnat visa ekonomiska vinster vilket borde vara det första kriteriet för att börja riva sönder. I vår omgivning har det länge gjorts sammanslagningar, så lyckade exempel där ekonomisk vinning gjorts borde vara lätt att hitta, visa gärna var servicen blivit bättre i synnerhet i de perifera områdena.

Hur har man tänkt när sjukvården skall spara 2 miljoner i året, statistiskt ökar behovet i nästan alla verksamheter, It och datasäkerhet, mediciner och behandlingar blir dyrare, samt att det eviga reform och förändringsarbetet sliter hårt på personalen.

Tänkte man alls när kommunernas socialtjänst stoppades, ett projekt som de flesta kunde omfatta och ta till sig. Nödvändigt för de behövande och för de som arbetar i sociala sektorn.

Landskapsregeringen är skyldiga att transparent och tydligt förklara för medborgarna varför man styr som man gör eller driver skutan fritt?

Mvh Ingvar Björling

MER SAMHÄLLSSTÖD TILL ÅLANDS NÄRINGSLIV

Ålands Näringslivs vd Anders Ekström frågar sig i Nya Åland om Åland skall ha 16 kommuner och en massa struktur, eller Optinova. Han anser att landskapsregeringen inte är tillräckligt drivande i frågan om tidsplanen för genomförande av kommunreformen. Den tar för lång tid. Han säger också att företagen ibland behöver samhällsstöd för genomförande av sina projekt, liknande de stöd som finns i omvärlden. Och som tydligen inte finns på Åland idag.

Ålands Näringsliv ställer alltså företagens behov av pengar i förgrunden och skola, vård och omsorg i bakgrunden, när det gäller hur det offentliga samhällets medel skall fördelas. Det är en ganska vanlig uppfattning inom näringslivet, att samhällsstöden för näringslivet skall öka , och den offentliga sektorns behov av medel skall minimeras. Men politikernas skyldighet är att se till att den offentliga kakan fördelas jämt mellan olika sektorer. Att alla delar överlever, så att säga. Medan företagens skyldighet är att se till att deras verksamhet blir så vinstgivande som möjligt, ägarna till fromma.

Detta synsätt borde inte alls vara fullt av motsättningar, då vi behöver ett fungerande näringsliv för att samhället skall fungera, och näringslivet behöver en fungerande offentlig sektor för att klara av ägarnas önskan om vinster. Om inte daghem, skola, vård, och infrastruktur i samhället fungerar, så har heller inte företagen möjlighet att bedriva vinstgivande verksamhet. Just våra små kommuner, med närhet till daghem och skola, ger företagen möjlighet att locka kompetent personal till sina företag. För i dagens oroliga värld är just tryggheten i ett litet samhälle en faktor att räkna med när man rekryterar personal utifrån.

Så därför, bästa Ålands Näringsliv, önskar jag att även ni skulle försöka se helheten i hur vårt lilla samhälle fungerar, och förhoppningsvis även skall fungera i framtiden, er och hela Ålands befolkning till fromma. I stället för att tro att en sämre samhällsservice till de lokala invånarna per automatik innebär ökade vinster till företagen.

Runa Lisa Jansson