VÅRMÖTE

Obunden Samling r.f. medlemmar hälsas välkomna till vårmöte lördagen den
28 april 2018 kl 17,00 på Pettas Café, Geta. Efter mötesförhandlingarna
hålles samkväm med middag. Anmälan görs till runa.lisa.jansson@aland.net senast 25 april. Meddela samtidigt om eventuella matallergier. Den som önskar betala medlemsavgiften om 10,- euro kan lämpligen göra detta till vårt konto i ÅAB FI92 6601 0001 1131 25.

ATT VISA SOLIDARITET MED EN KNYTBLUS

Folkets förtroendevalda i lagtingshuset har beslutat att visa sin solidaritet med en för dem (förmodligen) okänd kvinna i ett annat land. Tillräckligt långt borta från deras egen sfär för att det skall kunna kännas tillräckligt ofarligt men ändå litet spännande med en knytblussolidaritet, man visar att man hänger med sin tid, och vet vad som händer ute i Stora Världen (Stockholm). Har man tur kan man (i bästa fall) uppmärksammas av massmedia, och man kanske får vara med i tidningarna både med namn och bild på knytblusen. Ursäkta, men för mig känns det hela litet väl patetiskt. Och populistiskt.

Vad vet egentligen åländska parlamentariker om Svenska Akademin och dess organisation och eventuella kriser, frånsett vad de läst i massmedia den senaste tiden? Vad vet man om massmedias bild av vad som hänt är den enda sanna verkligheten? Hur väl känner våra parlamentariker den person och hennes verksamhet som man nu så solidariskt försvarar? Och varför skall åländska parlamentariker delta i en solidaritetsaktion för något som händer i en utländsk organisation där man varken har makt eller inflytande att ingripa?

Om man trots detta vill delta i en solidaritetsaktion finns det bättre motiv. Varför inte en aktion som riktar sig mot det oheliga krig som pågår i Syrien, där oskyldiga barn och civila mördas med giftgas, (där ingen vill ta ansvar för att varit den som utfört attacken, utan alla skyller på varandra), där det i vissa områden varken finns mat, vatten eller mediciner, och där de sanitära olägenheterna är katastrofala. Och där Ryssland och USA använder sig av sina senaste uppfunna krigsvapen för att mörda oskyldiga människor.

Det finns också på närmare håll, till exempel här på Åland, som det skulle vara klädsamt om parlamentarikerna unisont ställde upp för en aktion, till exempel för Matbanken (som egentligen inte borde finnas), eller de resterande medlen för Medis för att de skall kunna fortsätta sin verksamhet som hittills, eller varför inte en aktion där man förespråkar att kommunernas självbestämmanderätt inte skall naggas i kanten genom ohemula lagförslag?

Här finns mycket att åstadkomma ännu för den självutnämnda knytblusmaffian med sin svans av de slarvigt knutna slipsarnas gäng i släptåg.

Runa Lisa Jansson

Ärlighet varar längst

Vad är det största ekonomiska problemet för samhället. Svaret är tyvärr, politiker.

Politiker som vart fjärde år, inför val, lovar ny service, bättre service osv

Detta har gjort att samhällsservicen byggts ut mer än ekonomin tillåter.

Under goda ekonomiska perioder investeras det i nya monumentala projekt istället för att spara till sämre tider.

Lagtinget och Landskapsregeringen beslutar i lag vilken service som skall tillhandahållas av dom själva och av kommunerna.

Om man uppskattar att 85-90 % av kommunernas uppgifter är lagstadgade av Lagtinget och staten så är det inom det som är kvar som man kan spara om man slår ihop kommuner.

Således kan man konstatera att det är Lagtinget och Landskapsregeringen som har hand om och ansvarar för hela Ålands ekonomi, dom har så att säga monopol på samhällsekonomi.

Nu ”känner” Landskapspolitikerna i regeringsblocket att kommunerna stjälper Ålands ekonomiska framtid då många inte vill ingå tvångsgiftermål med varandra, det handlar om under 10% av kommunernas utgifter, mindre om man följer Landskapsregeringens lagar och paragrafer.

Landskapets utgifter har över tid stigit mera än kommunernas, Mariehamn har mest inkomster av alla och ändå är Mariehamnspolitikerna mest engagerade i att ta pengar från de fattiga och ge till de rika, kan det bero på att staden nu styr Åland istället för staden sköter staden till Jomalas stora förtjusning.

Mvh Ingvar Björling

Vart är skutan Åland på väg

För att kunna styra behövs styrfart, gärna framåt, det nya Ledarskapet, Landskapsregeringen, river ner fungerande strukturer, kommunerna. Med ekonomiska piskor och våldsammanslagningar.

Man sparar stenhårt inom hälso och sjukvården.

Man stoppar en nödvändig reform inom det sociala, kommunernas socialtjänst.

Vad gäller den högt hållna kommunreformen har man inte kunnat visa ekonomiska vinster vilket borde vara det första kriteriet för att börja riva sönder. I vår omgivning har det länge gjorts sammanslagningar, så lyckade exempel där ekonomisk vinning gjorts borde vara lätt att hitta, visa gärna var servicen blivit bättre i synnerhet i de perifera områdena.

Hur har man tänkt när sjukvården skall spara 2 miljoner i året, statistiskt ökar behovet i nästan alla verksamheter, It och datasäkerhet, mediciner och behandlingar blir dyrare, samt att det eviga reform och förändringsarbetet sliter hårt på personalen.

Tänkte man alls när kommunernas socialtjänst stoppades, ett projekt som de flesta kunde omfatta och ta till sig. Nödvändigt för de behövande och för de som arbetar i sociala sektorn.

Landskapsregeringen är skyldiga att transparent och tydligt förklara för medborgarna varför man styr som man gör eller driver skutan fritt?

Mvh Ingvar Björling

MER SAMHÄLLSSTÖD TILL ÅLANDS NÄRINGSLIV

Ålands Näringslivs vd Anders Ekström frågar sig i Nya Åland om Åland skall ha 16 kommuner och en massa struktur, eller Optinova. Han anser att landskapsregeringen inte är tillräckligt drivande i frågan om tidsplanen för genomförande av kommunreformen. Den tar för lång tid. Han säger också att företagen ibland behöver samhällsstöd för genomförande av sina projekt, liknande de stöd som finns i omvärlden. Och som tydligen inte finns på Åland idag.

Ålands Näringsliv ställer alltså företagens behov av pengar i förgrunden och skola, vård och omsorg i bakgrunden, när det gäller hur det offentliga samhällets medel skall fördelas. Det är en ganska vanlig uppfattning inom näringslivet, att samhällsstöden för näringslivet skall öka , och den offentliga sektorns behov av medel skall minimeras. Men politikernas skyldighet är att se till att den offentliga kakan fördelas jämt mellan olika sektorer. Att alla delar överlever, så att säga. Medan företagens skyldighet är att se till att deras verksamhet blir så vinstgivande som möjligt, ägarna till fromma.

Detta synsätt borde inte alls vara fullt av motsättningar, då vi behöver ett fungerande näringsliv för att samhället skall fungera, och näringslivet behöver en fungerande offentlig sektor för att klara av ägarnas önskan om vinster. Om inte daghem, skola, vård, och infrastruktur i samhället fungerar, så har heller inte företagen möjlighet att bedriva vinstgivande verksamhet. Just våra små kommuner, med närhet till daghem och skola, ger företagen möjlighet att locka kompetent personal till sina företag. För i dagens oroliga värld är just tryggheten i ett litet samhälle en faktor att räkna med när man rekryterar personal utifrån.

Så därför, bästa Ålands Näringsliv, önskar jag att även ni skulle försöka se helheten i hur vårt lilla samhälle fungerar, och förhoppningsvis även skall fungera i framtiden, er och hela Ålands befolkning till fromma. I stället för att tro att en sämre samhällsservice till de lokala invånarna per automatik innebär ökade vinster till företagen.

Runa Lisa Jansson

Refuserad Insändare

SOM EN FARTBLIND SKYGGLAPPSFÖRSEDD FARTDÅRE

Ja du, John Holmberg, det enda vi är överens om är att vi inte är överens! Medan jag står med båda fötterna stadigt i den åländska myllan , rusar du fram genom verkligheten som en skygglappsförsedd fartdåre. Jag höll förresten på att backa på dig häromdagen i Mariehamn när jag försökte krångla mig ut från min parkeringsplats och plötsligt får se ett cykelförsett gulbrunt rockskört fladdra förbi bakrutan, givetvis utan detta rockskört brydde sig om, eller noterade, att där kom en backande bil.

Och jag tänkte att ja, detta är John Holmberg i ett nötskal. Förblindad av att vara en del av den regerande eliten i regeringskorridoren i lagtingshuset, och helt upptagen med att insupa maktens sötma, finns ingen tid till eftertanke om vart vägen bär. Eller att där kanske finns farthinder.

Den som anser att kommungräns klingar negativt, anser väl också att vi inte skall ha någon gräns mot Finland, eller hur? Vi skall vara som ett helt vanligt län i Finland, eller kanske som en förort till Åbo stad?
Men då vi talar svenska så kanske vi i stället borde vara en förort till Stockholm?

Om nu en storkommun är så kostnadseffektivt, varför har ni då så högt skattöre i Mariehamn? Och varför är inte staden den bästa plats att bo i? Varför har ni inte ens råd att underhålla gatorna i till exempel Hindersböle, som är fulla av gropar och djupa hål, Sandåsvägen är i så dåligt skick att det är farligt att köra med bil där.

I synnerhet pensionärer klagar mycket över den dåliga servicen i staden, så var finns omsorgen om de gamla i den bästa av Ålands kommuner? Och varför flyttar affärerna från Mariehamn ut till Jomala, om det nu är så bra för företagare att verka i en stor kommun?

Nej du John, i de små kommunerna har vi koll både på människors behov och på de kommunala kostnaderna, och när det gäller att ”hämma, begränsa, byråkratisera och stänga in” så är det landskapsregeringen som genom sina ogenomtänkta och diktatoriska lagförslag och bestämmelser sätter käppar i hjulen för de små kommunernas naturliga utveckling. Men det kan ju inte ett blåbär i politiken känna till, och har tydligen inte heller möjlighet att inse och förstå denna för oss alla andra självklara sanning. Men med åren kommer visdomen, även för den som har bråttom, och så småningom kanske även du lär dig att det är lika viktigt att titta sig noga för både framåt och bakåt, både i politiken och trafiken.

Runa Lisa Jansson

Styrelsemöte 27/3

Tisdagen den 27/3 klockan 19.00 kommer Obunden Samling att hålla ett styrelsemöte på Optinovas kontor i Godby.I sedvanlig ordning är alla medlemmar välkomna och anmälan sker till anton.gothlin@lagtinget.ax eller 0400594627.

ÄR INTE ALLA KVINNOR LIKA MYCKET VÄRDA?

Jag skrev tidigare en insändare om det så kalla systerskapets osynlighet. Det vill säga att kvinnor inte stöder varandra i så stor utsträckning som borde göras, för att nå jämställdhet i vårt samhälle.

Därför undrar jag nu om kvinnorörelsen inte anser alla kvinnor vara lika mycket värda? I två ganska färska fall har rätten nämligen dömt två män som är bosatta på Åland, men hemmahörande i olika ickeeuropeiska länder , till mycket låga straff för allvarlig misshandel, våldtäkt och kränkande behandling av sina partners. Ingen av de båda männen döms heller  att utvisas ur landet.

Jag förvånas över de milda domarna, och förundras över nämndemännens (en man och en kvinna) och domarens kvinnosyn. Är en kvinna inte värd mer i deras ögon? Eller är straffen så låga på grund av att de dömda kommer från länder med en helt annan kvinnosyn än vår? En förklaring skulle nog vara på sin plats.

Och var finns kvinnorörelsen nu? Borde det inte vara dags att ställa sig på torget och skrika ut sin ilska över hur två av våra medsystrar blivit behandlade? Skall vi bara godta att kvinnor blir våldtagna och misshandlade av sina partners, därför att deras partners är av ickeeuropeisk härkomst, eller skall vi ställa upp för alla kvinnor, oberoende av hudfärg eller härkomst?

Det är ingen ursäkt att de som flyttar hit kommer från länder med en annan kvinnosyn än vår, väljer man att bosätta sig här, måste man lära sig de lagar och regler som gäller i vårt land , och vara villig att anpassa sig efter dem, i annat fall bör man bosätta sig i ett annat land. Vi måste våga att ställa upp och försvara våra värderingar, vi får inte stå handfallna och flata när några få inflyttare vill förändra samhället till det sämre, och vill införa andra normer och värderingar än de vi är vana vid.

Det räcker inte längre att strejka för lika lön för lika arbete, eller att stå på torget och skrika för att kvinnor blivit kränkta och påtafsade i hundratals år. För att nå jämställdhet måste vi också våga stå upp för alla dem som blir misshandlade och våldtagna av sina partners, oberoende av hudfärg eller härkomst.   Detta ingår i begreppet jämlikhet mellan könen.

Runa Lisa Jansson

Hur gammal kan en polis vara egentligen?

Obunden samling har sedan före valet 2015, då partiet åter tog plats i Ålands Lagting, tagit ställning för Polisen på Åland däribland genom förordande av att mer resurser till Polisen i form av fler tjänster.  Vad som varit aktuellt de senaste veckorna och månaderna när det gäller polisen är inte hur många tjänster som skall finnas hos polisen då den frågan avklarats efter att polisen fick tillbaka tre fasta tjänster de tidigare hade blivit av med. Och vi hoppas , och tro, att Obunden Samlings namninsamling, och alla som skrev under den, var en bidragande faktor till detta. Tyvärr verkar det vara en pågående kamp att skydda de som skall skydda oss.

Allmän pension och pensionsålder för poliser

Nu går landskapsregeringen till attack mot polisen genom att föreslå höjd pensionsålder hos poliserna. En pensionsålder som redan idag är bland de högsta i EU.

 

Hur länge räknar landskapsregeringen med att en person skall klara de fysiska- och mentala krav som ställs på poliser? Svaret är just nu 70 år om landskapsregeringens förslag går igenom, vilket det med stor sannolikhet kommer göra om de inte väljer att dra tillbaka förslaget alternativt att förslaget förkastas.

Landskapsregeringen motiverar denna ändring med att de poliser som inte längre klarar yttre tjänst kommer kunna fortsätta arbeta i inre tjänst när de inte längre fysiskt lämpar sig för yttre tjänst. Vad landskapsregeringen inte överhuvudtaget verkar beakta är att även poliser som arbetar inre tjänst skall klara de fysiska kraven som ställs på poliser i yttre tjänst. Landskapsregeringen motiverar också åldershöjningen med att det skall vara jämställt mellan landskapsanställda. Vill du som nu läser detta ha en 69 åring som polis eller brandman för den delen?

Ålands Polisförening Rf. som representerar en övervägande majoritet av alla poliser anställda på Åland gjort offentliga uttalanden mot dessa ändringar med hänvisning just till de fysiska och psykiska kraven som ställs på en polis. Detta gäller alltså vad en polis skall klara idag, men även om 10, 15, 20, eller för en nyutexaminerad, nästan 50 år framöver. Landskapsregeringen tycks ha uppfattningen, av lagförslaget att döma,  att vår poliskår bara sitter i sina bilar och kör runt. Vad de inte ser är exempelvis våldsamt motstånd, husrannsakningar, jakt efter personer som flyr, eftersökning av försvunna personer, för att inte tala om specialinsatser med tydlig hotbild, och mycket mera. Uppgifter där det inte bara är fysiskt påfrestande, utan även existerar en påtaglig skaderisk. Polisarbetet innebär också, i många fall, skiftesarbete som tar både på kropp och psyke. Detta kommer i förlängningen leda till större mängd sjukskrivningar pga skador och utbrändhet och ökade kostnader för landskapet Åland. Förutom den ökade mängden sjukskrivningar kommer förändringen även leda till behov av många många fler anställda poliser då allt fler, som förslaget är gjort i dagsläget, kommer vara oförmögna att arbeta med alarmverksamheten i fältet, något som det redan idag är svårt att täcka upp för.

Obunden Samlings lagtingsledamot Bert Häggblom vädjade upprepade gånger till Landskapsregeringen att bordlägga ärendet till April så att Landskapsregeringen och Poliskåren tillsammans skulle kunna komma till en lösning. Efter omröstning föll Häggbloms vädjan för döva öron.

Ni kan höra hela inspelningen av Häggbloms vädjan till Landskapsregeringen här:

Frågan alla bör ställa sig nu är : hurudan poliskår vill vi ha i framtiden? Vill vi ha en egen poliskår alls på Åland? För ingen kommer vilja arbeta som polis tills den fyller 70.

 

För den som vill ha mera läsning så kan ni läsa Ålands Polisförenings utlåtande

Samt Polisens arbetsskyddsfullmäktiges utlåtande.