Styrelsemöte 27/3

Tisdagen den 27/3 klockan 19.00 kommer Obunden Samling att hålla ett styrelsemöte på Optinovas kontor i Godby.I sedvanlig ordning är alla medlemmar välkomna och anmälan sker till anton.gothlin@lagtinget.ax eller 0400594627.

ÄR INTE ALLA KVINNOR LIKA MYCKET VÄRDA?

Jag skrev tidigare en insändare om det så kalla systerskapets osynlighet. Det vill säga att kvinnor inte stöder varandra i så stor utsträckning som borde göras, för att nå jämställdhet i vårt samhälle.

Därför undrar jag nu om kvinnorörelsen inte anser alla kvinnor vara lika mycket värda? I två ganska färska fall har rätten nämligen dömt två män som är bosatta på Åland, men hemmahörande i olika ickeeuropeiska länder , till mycket låga straff för allvarlig misshandel, våldtäkt och kränkande behandling av sina partners. Ingen av de båda männen döms heller  att utvisas ur landet.

Jag förvånas över de milda domarna, och förundras över nämndemännens (en man och en kvinna) och domarens kvinnosyn. Är en kvinna inte värd mer i deras ögon? Eller är straffen så låga på grund av att de dömda kommer från länder med en helt annan kvinnosyn än vår? En förklaring skulle nog vara på sin plats.

Och var finns kvinnorörelsen nu? Borde det inte vara dags att ställa sig på torget och skrika ut sin ilska över hur två av våra medsystrar blivit behandlade? Skall vi bara godta att kvinnor blir våldtagna och misshandlade av sina partners, därför att deras partners är av ickeeuropeisk härkomst, eller skall vi ställa upp för alla kvinnor, oberoende av hudfärg eller härkomst?

Det är ingen ursäkt att de som flyttar hit kommer från länder med en annan kvinnosyn än vår, väljer man att bosätta sig här, måste man lära sig de lagar och regler som gäller i vårt land , och vara villig att anpassa sig efter dem, i annat fall bör man bosätta sig i ett annat land. Vi måste våga att ställa upp och försvara våra värderingar, vi får inte stå handfallna och flata när några få inflyttare vill förändra samhället till det sämre, och vill införa andra normer och värderingar än de vi är vana vid.

Det räcker inte längre att strejka för lika lön för lika arbete, eller att stå på torget och skrika för att kvinnor blivit kränkta och påtafsade i hundratals år. För att nå jämställdhet måste vi också våga stå upp för alla dem som blir misshandlade och våldtagna av sina partners, oberoende av hudfärg eller härkomst.   Detta ingår i begreppet jämlikhet mellan könen.

Runa Lisa Jansson

Hur gammal kan en polis vara egentligen?

Obunden samling har sedan före valet 2015, då partiet åter tog plats i Ålands Lagting, tagit ställning för Polisen på Åland däribland genom förordande av att mer resurser till Polisen i form av fler tjänster.  Vad som varit aktuellt de senaste veckorna och månaderna när det gäller polisen är inte hur många tjänster som skall finnas hos polisen då den frågan avklarats efter att polisen fick tillbaka tre fasta tjänster de tidigare hade blivit av med. Och vi hoppas , och tro, att Obunden Samlings namninsamling, och alla som skrev under den, var en bidragande faktor till detta. Tyvärr verkar det vara en pågående kamp att skydda de som skall skydda oss.

Allmän pension och pensionsålder för poliser

Nu går landskapsregeringen till attack mot polisen genom att föreslå höjd pensionsålder hos poliserna. En pensionsålder som redan idag är bland de högsta i EU.

 

Hur länge räknar landskapsregeringen med att en person skall klara de fysiska- och mentala krav som ställs på poliser? Svaret är just nu 70 år om landskapsregeringens förslag går igenom, vilket det med stor sannolikhet kommer göra om de inte väljer att dra tillbaka förslaget alternativt att förslaget förkastas.

Landskapsregeringen motiverar denna ändring med att de poliser som inte längre klarar yttre tjänst kommer kunna fortsätta arbeta i inre tjänst när de inte längre fysiskt lämpar sig för yttre tjänst. Vad landskapsregeringen inte överhuvudtaget verkar beakta är att även poliser som arbetar inre tjänst skall klara de fysiska kraven som ställs på poliser i yttre tjänst. Landskapsregeringen motiverar också åldershöjningen med att det skall vara jämställt mellan landskapsanställda. Vill du som nu läser detta ha en 69 åring som polis eller brandman för den delen?

Ålands Polisförening Rf. som representerar en övervägande majoritet av alla poliser anställda på Åland gjort offentliga uttalanden mot dessa ändringar med hänvisning just till de fysiska och psykiska kraven som ställs på en polis. Detta gäller alltså vad en polis skall klara idag, men även om 10, 15, 20, eller för en nyutexaminerad, nästan 50 år framöver. Landskapsregeringen tycks ha uppfattningen, av lagförslaget att döma,  att vår poliskår bara sitter i sina bilar och kör runt. Vad de inte ser är exempelvis våldsamt motstånd, husrannsakningar, jakt efter personer som flyr, eftersökning av försvunna personer, för att inte tala om specialinsatser med tydlig hotbild, och mycket mera. Uppgifter där det inte bara är fysiskt påfrestande, utan även existerar en påtaglig skaderisk. Polisarbetet innebär också, i många fall, skiftesarbete som tar både på kropp och psyke. Detta kommer i förlängningen leda till större mängd sjukskrivningar pga skador och utbrändhet och ökade kostnader för landskapet Åland. Förutom den ökade mängden sjukskrivningar kommer förändringen även leda till behov av många många fler anställda poliser då allt fler, som förslaget är gjort i dagsläget, kommer vara oförmögna att arbeta med alarmverksamheten i fältet, något som det redan idag är svårt att täcka upp för.

Obunden Samlings lagtingsledamot Bert Häggblom vädjade upprepade gånger till Landskapsregeringen att bordlägga ärendet till April så att Landskapsregeringen och Poliskåren tillsammans skulle kunna komma till en lösning. Efter omröstning föll Häggbloms vädjan för döva öron.

Ni kan höra hela inspelningen av Häggbloms vädjan till Landskapsregeringen här:

Frågan alla bör ställa sig nu är : hurudan poliskår vill vi ha i framtiden? Vill vi ha en egen poliskår alls på Åland? För ingen kommer vilja arbeta som polis tills den fyller 70.

 

För den som vill ha mera läsning så kan ni läsa Ålands Polisförenings utlåtande

Samt Polisens arbetsskyddsfullmäktiges utlåtande.

Informationstillfälle om kommunutredning 9.1.2018

Vårdö kommun ordnade 9.1.2018 ett informationstillfälle om kommunstrukturfrågor inför den kommunala folkomröstningen den 28.1.2018. Kommunen anlitade kommunforskare, PL Siv Sandberg från Åbo Akademi, som föreläsare. Sandberg har utfört en utredning över en frivillig kommunsammanslagning av kommunerna Finström, Geta och Sund. Utredningen färdigställdes i början av hösten 2017.

Vid denna föreläsning valde Siv Sandberg att inte visa så många bilder. Inte en enda bild med kommunala data. Istället valde hon att fokusera på de frågor hon själv uppfattar var mest betydelsefulla vid en kommunreform.

Det främsta Sandberg tog upp var att en reform handlar om politik och politisk vilja, vad vill de förtroendevalda få ut av en fusion. Med den politiska viljan kan göras överenskommelser som syftar längre in i framtiden än enbart under de närmaste åren kring samgångsskeendet. Utgångspunkten för henne är att samgång sker genom kommunernas egen fria vilja. Som den allmänt sett mest lyckade frivilliga kommunfusionen i Finland tog hon upp samgången mellan staden Rovaniemi och den omgivande landskommunen. De bägge kommunerna var så nära förbundna redan innan fusionen genom mängder med olika samarbeten och bägge såg sig ha fördelar av ett samgående. Även om den var lyckad kan konstateras att ännu sex år efter fusionen ansåg många av de tidigare stadsanställda att de tidigare landskommunanställda arbetade på ett konstigt sätt.

Siv Sandberg tog fasta på att grundlagen och lagstiftningen bygger på att det finns en kommunal självstyrelse och att kommunernas egen vilja är avgörande vid förändringar i kommunstrukturen. Hon konstaterade att det finns enbart två fall av kommunsammanslagningar mot kommunernas vilja. Det första fallet, år 2015, verkställdes inte. Det andra fallet var att Statsrådet den 26.5.2016 beslöt att den ekonomiskt svaga landskommunen Rääkkylä skulle slås samman med Kides stad. Efter besvär konstaterade Högsta förvaltningsdomstolen att Statsrådets beslut stred mot grundlagens 121 § 1 mom.: ”Finland är indelat i kommuner, vilkas förvaltning skall grunda sig på självstyrelse för kommunernas invånare”. – HFD upphävde 25.11.2016 Statsrådets samgångsbeslut. Det fanns inte grunder för att i huvudsak av ekonomiska skäl slå samman kommuner. På frågan hur en tvångslagstiftning för Ålands del skulle möjliggöra kommunsammanslagningar svarade Siv Sandberg att lagarna först ska behandlas av Ålandsdelegationen. Därefter hörs Högsta domstolen. Med det aktuella rättsfallet och grundlagsbestämmelsen är det inte enkelt eller kanske ens möjligt att förverkliga en sådan tvångslagstiftning.

Siv Sandberg redogjorde för olika erfarenheter av kommunsammanläggningar. Det har visat sig att sådana sammanslagningar som gjorts mellan ekonomiskt starkare enheter har lyckats mycket bättre än sammanslagningar där någon eller flera av parterna är ekonomiskt svag. T.ex. sammanslagning kring större stadsområden har varit mer framgångsrika än sammanslagning där en glesbygdskommun haft betydligt svagare ekonomi än sammanslagningsparten eller parterna. Hon berättade att sammanslagna kommuner med tillväxt haft positiv utveckling, såsom hennes egen födelsekommun Pedersöre. Medan andra kommuner ännu femtio år efter fusionen har problem, såsom Kronoby.

Genomgående betonade Siv Sandberg att framgångskonceptet är viljan att gå samman. Den politiska viljan ska vara så stark att det skapas en positiv atmosfär som påverkar invånarnas intresse och engagemang för möjligheter att utveckla samhället tillsammans.

På åhörarfrågor om det blir ekonomiska vinster svarade Sandberg att det inte finns en sådan automatik. Åtminstone under de första åren efter samgången är kostnaderna större än de var för de enskilda kommunerna innan. På Åland finns dessutom ett strukturellt problem i landskapsandelslagstiftningen. I exemplet med en möjlig frivillig samgång av kommunerna Finström, Geta och Sund är det ett problem att vid en samgång förlorar kommunerna tillsammans mer än en halv miljon per år i landskapsandelar för skolsektorn. Även om kommunerna får ett tidsbundet sammanslagningsstöd så tär de minskade landskapsandelarna på ekonomin. Hon konstaterade att samgången även ska innebära att alla kommuninvånare och tjänstemän behandlas lika. Detta innebär att tjänstemännen i de samgående kommunerna ska få lönejusteringar uppåt till den nivå som är högst hos de samgående kommunerna. För Finström, Geta och Sund är det en årlig kostnad om ca 150 000 euro. Åtminstone på kort sikt är det inte fråga om ekonomiska vinster, det är mer fråga om andra fördelar. Det kan vara fråga om arbetssätt som möjliggörs genom större enheter. I dagens åländska kommuner finns enbart sådan personal som samtidigt också utför operativt arbete. I större kommuner har man också andra tjänstemän, som leder och som är mellanchefer. Det ges då möjlighet att arbeta också i nuet, inte enbart med bokslut och med budgetar. De flesta anställda efterlyser större kollegier.

På frågan om när en kommun inte längre har förmågan att vara självständig svarade Sandberg att på Åland kan det vara nära för t.ex. skärgårdskommunerna Sottunga och Kökar. När det rent invånarmässigt är ett läge där det är svårt att få tillräckligt med förtroendevalda och svårt att upprätthålla olika kommunala servicefunktioner. Men i den lösning som landskapsregeringen har lagt fram i sitt beslut om kommunsammanläggningar slås skärgårdskommunerna samman till en gemensam svag enhet. Ingenstans i världen finns ett motsvarande fall. Det blir en enorm utmaning att skapa framgång i en sådan lösning, när den gängse uppfattningen på annat håll visar att det inte går. Hon konstaterade att den kommunutredare som åtar sig skärgårdskommunfrågan ska vara mycket innovativ.

I frivilliga kommunsammanslagningar är framgångskonceptet viljan att göra något positivt av samgången. Det är lättare att vinna framgång när det finns en anda av positiv utveckling och att kommuninvånarna är med och ser fördelar. Sandberg betonade att de samgående kommunerna också aktivt måste ges möjlighet att medverka i det förberedande utredningsarbetet. Det är viktigt att de förtroendevalda förbinder sig att fortsätta sitt kommunala engagemang efter sammanslagningen för att förverkliga de intentioner som funnits i beredningen. Hon sade att det är avgörande för framgång på vilket sätt kommunen jobbar under de tre första åren efter fusionen. Ska helt nya förtroendevalda ta över minskas förutsättningarna för en väl genomförd uppstart av den gemensamma kommunen.

I publiken gavs tesen att det finns också en näringslivsfördel i de små kommunerna. Genom att så många kommuninvånare får ta ansvar för gemensamma frågor så erhålls personliga erfarenheter och ansvar som är till fördel också inom näringslivet. Många vågar sedan bli företagare, som de annars kanske inte skulle valt att bli. På frågan om det finns någon utredning om detta samband mellan den samhälleliga träningen i olika färdigheter och företagandet svarade Sandberg att sådan forskning inte finns men att tanken är intressant, särskilt när näringslivets organisationer alltid föreslår kommunsammanläggningar och större enheter.

Sandberg berättade om två olika kolleger som länge arbetat som kommunutredare. Ena kollegan har utfört väldigt snygga och avancerade modeller över hur man sjösätter världens bästa kommun medan andra kollegan ritat konstiga krokiga organisationskartor. När sedan fusionerna genomförts har det visat sig att utredningen med de krokiga organisationskartorna haft mycket bättre framgång. Utredaren hade lyssnat in sig hos invånarna och politikerna.
I publiken togs som jämförelse upp landskapsregeringens sätt att arbeta. Landskapsregeringen har begärt anbud på kommunindelningsutredare för den sammanslagning landskapsregeringen beslutat förverkliga. I de förutsättningar landskapsregeringen ställer för arbetet ska utredare tidigare ha arbetat med kommunsammanslagningar och landskapsregeringen använder sig av ett avropssystem som passar för stora konsultföretag. På detta sätt utesluter landskapsregeringen lokala åländska konsulter att utföra arbetet. Landskapsregeringen vill heller inte ha en kommunal medverkan i arbetet, enbart tre kommunvisa företrädare får delta i en referensgrupp.
Sandberg tyckte att egentligen borde kommunerna själva göra sina kommunindelningsutredningar. Då skulle de vara en bit på vägen till förverkligandet. Men detta bygger på frivillighet.

Var finns respekten för andras åsikter?

Runar Karlsson har i en insändare belyst farhågorna med att kommunsammanslagningar kan förorsaka sämre kommunal service i de perifera delarna av den nya storkommunen. Det har han all rätt att göra, eftersom vi (tills vidare) har en fri debatt på Åland, som inte skall styras av landskapsregering eller vissa partier. Minister Nina Fellman (s) och lagtingsledamot Sara Kemetter (s) ”går i taket” och försäkrar med en mun att deras parti alltid värnar om det bästa för ålänningarna, och att närdemokrati fortsättningsvis skall råda i utkanten av storkommunerna. Hur de skall kunna genomföra detta har de ingen åsikt om.

Det är bra om det är högt i tak i debatten, men för den skull bör man visa tolerans och respekt för andras åsikter. Vi har inte ett socialdemokratiskt samhälle på Åland. Nej, tills vidare har vi en borgerlig majoritet i både i lagting och i kommuner, även om man inte med säkerhet kan hävda att Moderat Samling längre är ett borgerligt parti, utan närmast framstår som en kameleont i sammanhanget.

Vi är många som oroar oss för att Åland inte blir det landet Utopia som landskapsregeringen vill hävda att skall ske den dag alla de nuvarande åländska kommunerna sammanslås till en enda, som ju är de nuvarande regerande partiernas dröm att slutresultatet skall bli.

Nej, det är ingen skrämselpropaganda som Runar Karlsson för fram i sin insändare. Det går nämligen bra att skriva avtal om vad som skall ske, och hur det skall bli, vid en kommunsammanslagning. Men förutsättningar för levnadsvillkor förändras över tid, och snart visar det sig att avtalen inte är hållbara ur ekonomisk synvinkel, varför de måste förändras, och då är det inte sagt att tidigare löften om fortsatt närdemokrati tas i beaktande. Oftast av ekonomiska skäl. Och där har ju nuvarande landskapsregering gått i bräschen och redan nu gjort sådana förändringar i landskapsandelsystemet till kommunerna som (i bästa fall?) skall göra det omöjligt för vissa kommuner att fortsätta som självständiga enheter. Landskapsregeringen har med andra ord kommunernas ekonomi i sin hand. Med nya lagar, invecklade formuleringar och fina ord drar man åt snaran för att omöjliggöra för kommunerna att fortsätta som i dag, och skyller sedan på att kommunerna inte klarar av sina lagstadgade uppgifter längre, utan bör gå samman för ”att stärka den kommunala ekonomin och försäkra sig om att kunna ge invånarna den service de enligt lag är berättigade till”. Allt under parollen ”rättvisa åt alla”. Behöver jag påpeka att de nya lagarna stiftats av landskapsregeringen och omfattats av majoriteten i lagtinget som för närvarande består av liberaler, socialdemokrater och moderater! Tala om dubbelmoral!

I samband med presidentvalet nu i januari kommer det i några kommuner att anordnas val om kommuninvånarna önskar att den egna kommunen skall fortsätta som enskild kommun eller inte. Vi får hoppas att många väljare tar tillfället i akt att säga sin mening om den saken. Enligt grundlagen är nämligen kommunindelningen en kommunal angelägenhet som kommuninvånarna har rätt att besluta om, och den rätten skall inte fråntas kommunerna av en klåfingrig landskapsregering.

Runa Lisa Jansson

Obunden Samling Höstmöte 2017

Under helgen ägde Obunden Samlings höstmöte rum.

Deltagarnas antal till trots gjorde den stora salen att det blev gott om luft mellan varje person.

Det sena datumet till trots och folks mycket fulla schema, var det god uppslutning på mötet (ca ett 30-tal medlemmar som närvarade) som föregicks av en presentation av Ålands Natur och Miljös ordförande Simon Holmström gällande huruvida det skall vara en kortrutt eller snabbrutt i Ålands Skärgård vilken sändes live på Facebook och även finns länkad här.

Fortsätt läsa Obunden Samling Höstmöte 2017

Budgetmotioner

Första dagen av budgetdebatten är avklarad och Obunden Samlings åtta motioner är presenterade. Det väcktes en het debatt när ordföranden Bert Häggblom intog talarstolen för att presentera den obundna lagtingsgruppens motioner och fler än tio repliker begärdes. Motionerna berör sänkt anslag till kortrutten, införande av en nättjänst för avställning/påställning av fordon, utökade landskapsandelar m.m. Samtliga motioner hittar ni bifogade i detta inlägg som nedladdningsbara Word-dokument.

BM0820172018_kortrutt
BM0920172018_nättjänst_avställning_påställning
BM1020172018_PAF-medel
BM1120172018_skrotbilspremie
BM1220172018_landskapsandelar
BM1320172018_studielån_arbetslösa_körkort
BM1420172018_utflyttade ålänningar
BM1520172018_fiskevårdsavgift